Svenska kulturskatter

Scen 1: Vi får se ett lägenhetskomplex som snabbt byts ut till interiören från en butik där Lisa äter en klubba och köper en blombukett. Hon ser mot en äldre herre i kostym och hatt som drar i en enarmad bandit. Herren drar och drar, Lisa närmar sig nyfiket och får höra att det är hennes tur. Hon nästan charmas av mannen som får Lisa att lägga i en krona. Ingen vinst, hon lägger i en krona till. Ögonen visar fascination och koncentration. Efter den fjärde kronan vinner hon! “Till godo” visar högre och högre belopp, det tar aldrig slut, och Lisa är nöjd efter storvinsten.

När hon kommer med sonen är hon på ovanligt gott humör, hon ler av glädje och försöker få Evert att dela glädjen. Han är inte lika entusiastisk men skakar snabbt bort det. “Fantastiskt. Vi har visst kommit till det förlovade landet” säger Evert. Eva går förbi och ser lite konstigt mot honom.

-Vad fick den försiktiga Lisa att spela? Kände hon kanske att hon var försiktig och ville göra något nytt och förbjudet? Känna att även hon fick nytta av stan?

-Eva tycker inte att de har kommit till det förlovade landet.

Scen 2: Vi är tillbaka i byn. I Perssons gamla trädgård läser sommargästen Lotta högt ur en bok om kompost. Maken står bredvid och röker pipa. Han är välkammad. Berndt kommer förbi och hans nya grannar är glada över att han vill språka lite. Han ser komposten och börjar intervjua Mohlins som planerar sin biodynamiska kompost. Krattorna och de andra redskapen ligger på tomten, nyinköpta inför kommande arbete. Efter varje svar står Berndt och ler, man ser att han håller masken för att inte skratta ihjäl sig åt dårskapet.

Men grannarna berättar att de trivs och skulle vilja bo där året om.

När Berndt kommer hem till Åsen börjar skvallret, Lillemor och hans mor bara skrattar åt de konstiga idéerna.

Glädjen avbryts när Erik kommer in i köket. Han berättar att hans far, Berndts farfar, är död. Familjen är chockade och ledsna över hur snabbt det gått, han hade bara mått lite illa och skulle lägga sig.

I lanthandeln hänger Jonas, Ragnar och en äldre dam. De pratar med affärsinnehavarna Ljungs om att farfarn på Åsen var inne där ett par dagar innan, det kan gå så snabbt. Jonas klunkar öl, får en konstig min och säger med ett leende “Jag undrar vems tur det är nästa gång tro”. Damen tittar ner.

-Stadsborna Mohlins har ingen aning om vad de sysslar med tycker Berndt. Men samtidigt kanske bondeleken är teraputiskt för storstadsmänniskor. Arbetar man akademiskt eller på ett kontor är praktiskt hobbyarbete ganska skönt för avkoppling, framförallt i en idyllisk lantmiljö.

-Familjen på Åsen är förnäma och tar sig rätten att garva åt andra. Jag tror inte att Henning Löfgren skulle skratta om någon berättade om sommargästernas nya lantbrukarliv.

-Glädje kan snabbt bytas ut mot sorg. Den man älskar kan försvinna snabbt, även om man är gammal och har liemannen på uppfarten. Gamla människor påminns om hur kort tid de kan ha kvar när någon i samma ålder går bort, eller tänker att man bara har några år kvar.

Scen 3: En regnig dag på kyrkogården. Farfarn på Åsen begravs. Erik och Berndt släpper blommor över kistan. “Tack farfar”. På vägen bort från kyrkan säger Magister Berglund “Då var man ett snäpp högre upp på listan”, och kommenterar att Ragnar Dahls tal inte hade någon lyftning. Det var opassande på en begravning att tala om kommunala bekymmer.

Fru Berglund replikerade med att makens tal kanske hade för hög horisont för folk, men människor som var nära döden har högre horisont än vad man kan tro. Magistern vill inte att Ragnar ska hålla tal på hans begravning.

I Dahls kök kommer familjen in. De säger inget. Däremot öppnar Berndt upp sig för Lillemor i sovrummet, och berättar att det sista han sa till sin farfar var “Står inte där och tjata, gubbe”. Helt chockad sitter han framför spegeln och förklarar sig, han är djupt ångerfull och berättar att farfarn två gånger bad honom dra tredubbel taggtråd, därav sa Berndt ifrån på ett elakt sätt. Lillemor försöker få Berndt att inte tyngas av det, det hade inte farfarn velat.

-Blir vi arga när vi känner att våra egon och existens hotas? Ragnar är en klagomur, när han förlorade sitt uppdrag som kommunalpamp startade gnällandet om att allt läggs ner och så vidare, till och på en begravning kände han sig tvungen att ta upp det. Berglund ville säga något fint, det var faktiskt en människa med ett människovärde som begravdes. 

-Berndt tackade sin farfar, som kanske var lika mycket som en far. Farfarn har förvaltat ett arv, som Berndt vill göra för barn och barnbarn. Ett kungadöme där en ny generation tar över. Utan Lillemors stöd skulle Berndt kanske dras med sin pik resten av livet.

Scen 4: Utanför kyrkogården går Jonas i begravningskostym med en hatt i handen. Barn i olika åldrar står och hänger, en åker moped. Jonas stannar upp och pratar.

Vi klipper till Perssons lägenhet, de ska åka iväg och Evert har hatt. Eva ber honom ta av sig den, han ser så bonnig ut. “Men nu jäv! Jag är bonde och ser hur jävla bonnig ut jag vill!”. Han tror att Eva skäms för henne . Men när familjen går ut till VW Bubblan har Evert ingen hatt på sig. LIsa ler glatt och ser fram emot utflykten.

En vägskylt visa att de har 10 km till Göteborg. “Det är visst fler som ska in till centrum” säger Lisa. Hon börjar klaga på bilen som är sämre än den förra. Vi ser en lastbil komma från accelerationsfältet och tutar, i filen till vänster syns en Volvo. “Så dom kör”. Någon tutar igen och Evert gasar på och varvar ur växeln. Lisa och Eva börjar tjata och nästan skrika på Evert hur han ska köra, vilket inte får honom att hitta bättre. Eva fortsätter “Du borde lagt dig i rätt fil från början”, Evert ber henne hålla klaffen. Efter felkörningen parkerar familjen vid en stormarknad på Hisingen.

-I byn går man lugnt och stilla, man kanske får akta sig för en moped. I Göteborg kommer det bilar från alla håll, det är rondeller och flera filer, missar man något hamnar man helt fel. Med gapande fruntimmer i bilen blir det inte lättare att navigera.

-Evert är kaptenen både i familjen och i bilen. Är kommentarerna om hatten, bilen, och hans felkörningar ett sätt att försöka minska Everts kontroll, som ett svar mot att Eva och Lisa egentligen inte vill leva som de gör i stan? Evert är ju faktiskt en bonde innerst inne. På landet hade Evert mer kontroll i trafiken, och Lisa var mer självsäker och skulle aldrig spela.

Scen 5: Lars-Erik ska iväg på mönstring, Ragnar påpekar att med den frisyren hamnar han i Lottakåren. Karin ber honom ta det lugnt.

Vi får därefter se ett psykologtest för rekryten Lars-Erik Dahl. Det är ett långt och märkligt samtal, det ena svaret är konstigare än det andra. Han berättar att han aldrig samarbetat med någon, kommer inte överens med farsan, jordbruket ligger nere, och familjen är så rik så han behöver inte utbilda sig eller arbeta. Det är bättre att någon arbetslös fattig sate får jobbet. Man Lars-Erik tycker det är bra att försvaret finns så kommunistjävlarna inte tar över, då hade han blivit tvungen att arbeta. Det är hans egen uppfattning, då han vägrar ta uppfattningar från någon, och ingen ska bestämma vad han ska tänka. Då skiter han i det. Psykologen antyder att något vettigt måste man göra om dagarna, men Lars-Erik håller inte med.

Ragnar ger Lars-Erik post från militärmyndigheterna. Inte helt oväntat blir det frisedel, Lars-Erik är glad och lättad. Ragnar tycker det verkar galet att en frisk pojke fått frisedel. Elisabeth är glad att han slipper, Mathias bryr sig inte alls, han fick ju själv frisedel. Ragnar leker i tanken åt att det måste vara ett misstag och att man ska kunna få myndigheterna att ändra inställning.

-Lars-Erik är totalt oambitiös, kan man bli annat av att växa upp med de föräldrarna. Ragnar skäms över sin sonson och ser ner på honom.

Scen 6: Utanför verkstaden hänger Mohlins med Villy, de blir medbjudna på kräftfiske. Lena vill också komma med. Lotta säger “Titta” som om hon sett något farlig. Det är Jonas som är ute och traskar, Villy berättar att snällare människa finns inte. Han utstrålar inget annat än att han luktar pyton. När sällskapet glor på Jonas tror Lars-Erik som tankar att de glor på honom.

På Dahls balkong sitter Karin och läser, Lars-Erik bromsar kraftigt på gården så det blir bromsspår. Han går upp till Karin och antyder att alla pratar om honom, bland annat Villy och sommargästerna. Som om han är “kronvraket”, han som är konstig i huvudet. “Hela världen rör sig inte om dig, det måste du fatta” svarar Karin. Lars-Erik vill ha en mening med nåt, han tror inte att farsan bryr sig om det. Lars-Erik fantiserar om hur snopna alla skulle bli om han köpte maskiner och fick ordning på gården. Men blir deprimerad varje morgon han ser Mathias och Ragnar i köket, istället försöker han få dagen att gå.

Karin peppar Lars-Erik att komma iväg, efter lite motstånd om att “de skulle inte släppa iväg mig” osv ändrar han plötsligt uppfattning. “Jag ska åka ändå”. Därefter hjälper han Karin till toaletten. Då hon sitter i rullstol får de stanna framför varje tröskel, och han hjälper henne att sätta sig.

-Villy visar en social och trevlig sida av sig själv. Kanske är han glad över lite nytt folk som varken är tråkiga eller galna. Han försvarar även Jonas till viss del innan han tar upp pytonlukten. 

-Lars-Erik är paranoid och måste bort för att få en mening med tillvaron. Karin är optimist, och när Lars-Erik hjälper henne över trösklarna får vi se hur lätt det är för honom att bara dra. Medan Karin inte vill eller vågar vara ensam på universitetet där hon studerat eller i ett annat liv i stan.

Scen 7: Berndt och Erik sågar plankor och hälsar på Berglund som går förbi. Direkt skvallrar han i lanthandeln om det hårda arbetet. Jonas vill komma in i samtalet och berättar om renoveringen av sin fastighet.”Lite rödfärg… Inte för tidigt”. Jonas spänner blicken och biter ihop tänderna likt ett rovdjur, hans känslor skriker hat. Han biter ihop och tar en klunk öl.

-Är det så att Berglund ser upp till de drivna arbetsmyrorna, och ser ner på Jonas?

 

Scen 8: Lillemor och Berndts mor ska koka sylt. Den seniora husmodern vill lägga i sockret först, men Lillemor som gått på hushållsskola har lärt sig att man häller i sockret efteråt då det är godare och det går inte åt lika mycket. “Här i huset lägger vi i sockret först. Karlarna vill ha sylten på det sättet”.

-Lillemor är den nyinflyttade främlingen på Åsen. Den gamla bondmoran försöker sätta sig på henne, och vill inte prova något nytt sätt att koka sylt på. Kanske vill hon inte prova något nytt överhuvudtaget.

Scen 9: Nere vid sjön tar Strids och Mohlins ut kräftburar, barnen är med. När Villy och Björn satt sig i roddbåten springer Villy upp för att hämta hagelbössan. Lena blir förskräckt, men vapnet är oladdat, de ska bara skrämma eventuella tjuvfiskare. De ror ut i tystnad.

Lite senare har Lotta fått upp en kräfta, helt exalterad. Gänget möts upp vid bryggan med en hink kräftor. Lite senare på natten ska de komma tillbaka och ta upp burarna, Björn tycker det är “så jävla spännande”. Villy planerar kräftskiva, men bor för litet. Björn föreslår att de kan hyra det öde missionshuset, med ett asgarv från Villy och Lena som resultat. Det skulle vara en hädelse, byns religiösa kan inte tänka sig en svensk krätffyllefest. “Du har mycket att lära dig om livet här”. “Aa-aa just det” svarar Björn nervöst, och ber att det där om missionshuset stannar mellan dem.

-Paren Strids och Mohlins är väldigt olika. Ändå verkar de gilla varandras sällskap. Akademikerna från Göteborg som ska bli hobbybönder blir också fanatiska kräftfiskare. Fast de har mycket att lära sig om livet i byn…

Scen 10: Lars-Erik traskar förbi kyrkan, i kavaj, där ungdomarna med sina blå Puch Dakotor skrattar åt honom. “Lars-Erik… Skulle inte du resa”. Men han traskar bara vidare.

Vi byter snabbt till en annan vandrande och tänkande människa. Ingrid. Det är natt och hon stiger in i entrén där hon möts av en sjuksköterska.

På hennes familjegård lägger Henning virke på hästkärran. Han avbryts av Jenny som fått brev från Ingrid. Han kommer in i huset där Jenny läser högt. Deras dotter skriver att hon mår ganska bra och har gått upp i vikt. Hon får bra vård av doktorn, hon får distans till sina problem när hon pratar med utomstående. Ingrid lever ett fritt liv men vill inte bli misstagen som självupptagen, och undrar hur det går på gården. Samt skyller Ingrid på Per som lämnat dem, Kanske hade Per någon oro i kroppen. Hennings ansikte blir buttert när han hör det. 

När brevet lästs klart skruvar Henning på radion där väderleksrapporten börjar.

-Lars-Erik klär upp sig och drömmer om att vandra bort från byn. Ingrid som också haft psykiska problem går in i vårdboendet där hon känner sig hemma. Kanske blir det vanliga livet mer och mer främmande för henne, hon känner sig tryggare bland läkarna än hos sina föräldrar som hon har dåligt samvete över att ha lämnat i sticket. Samtidigt skjuter hon över en del skuld på Per, har hon rätt att döma ut honom för hur han lever sitt liv, eller är det bara för att lätta sitt samvete?

-Henning lyssnar på vädret när brevet lästs klart. Kanske känner han vanmakt över dotterns liv och inte vill tänka på det, eller så är han rationell och tänker att det inte är någon idé att grubbla på sånt man inte kan påverka.

Scen 11: “Jag vill inte bo hos din jävla moster” säger Lars-Erik till sin mor. Fast han ska få eget rum och mat, det är så svårt att få en bostad i Stockholm.

Mathias lägger sig i, han tycker inte det är någon idé att åka överhuvudtaget, det finns jobb på gården så det räcker. “Det märks inte på dig” svarar Lars-Erik.

Det blir ett familjedrama, han får höra att han inte kan räkna med sin fars hjälp när det går åt pipan, och det vore ingen idé att gå till Mathias ändå enligt Ragnar, som gillar idén att prova på något nytt.

Lars-Erik ligger på sängen och skjuter pil med bluesmusik på LP-spelaren. Han drömmer och visualiserar sitt kommande liv. Därefter får vi se honom sätta sig i taxin. Familjen vinkar av honom. Han berättar för chauffören att han ska till Stockholm och aldrig tänker komma tillbaka mer än på besök. 

-Att ha en farsa som klankar ner på en för att föra över sina egna känslor om misslyckanden är bland det värsta man kan göra om man vill ge sin son självförtroende. Men det är så Mathias är fostrad, han behandlar sin son som han blev behandlad av sin far.

-Lars-Erik kände att livet var så värdelöst så till och med en helt handfallen person som han fick energi av överlevnadsinstinkten av att hitta en mening i livet. Det måste hända något bra, annars går man under.

Scen 12: Telefonen ringer hos Jenny. Det är hennes son Gunnar, de har inte pratat på länge och det blev så körigt med jobb så de kom inte förbi i somras.. Bilden växlar till Gunnar som ser ut att vara cirka 40, med gelé i det bakåtkammade håret och struken skjorta.  de har inte pratat på länge. De bor i en lägenhet, i vardagsrummet syns en naturmotivstala med guldram. I soffan sitter Gunnars välfriserade fru i skjorta och kort kjol. De är troligtvis kontorsfolk, eller så är frun hemmafru..Den långhåriga och taniga sonen Göran är på väg ut genom dörren men modern ber honom att stanna. Han ser snäll ut. Gunnar föreslår att hans arbetslösa son kanske kan få stanna och arbeta på gården några veckor. 

Henning vallar korna när Jenny går ut och berättar att Gunnar kommer på lördag med Göran. “Jaha de hade tid med det i alla fall”. Henning undrar varför Göran har slutat jobbet men hon visste inte.

-Gunnar och hans fru liknar kontorsfolk. Om de varit knegare hade de troligtvis duschat efter jobbet och inte fixar håret. Kanske är de arbetsnarkomaner och prioriterar inte timmarna det tar att åka till Henning och Jenny. Kanske har de även glömt lite av Gunnars bakgrund.

-Jenny blir glad över att Göran kommer, den arbetsamma Henning undrar varför sonsonen inte arbetar.

Scen 13: Björn ställer upp ölburkar på långbordet i ladan. Det nalkas kräftskiva, han berättar för Lena att de han köper mjölk av, familjen Andersson, tackat nej till inbjudan. Lena förklarar att de sörjer farfarn och de är lite religiösa, det passar sig inte att komma på fyllefest med Lena och Villy.

Samtidigt kommer Gunnar med familj tutandes hem till Löfgrens. Det blir ett glatt möte och gästerna bjuds på mat. 

Tillbaka till kräftskivan. Vid entrén står Ivar i kostym. Mathias har gul polotröja och kavaj, Elisabeth har en orange klänning och strumpbyxor. Karin är med i svart polotröja. De har klätt upp sig för partaj. Villy viskar mot Lena om hon visste att “de” skulle komma och menar paret Dahl. Hon är mer optimistisk, bara Villy sköter sig.

“JA!” skrattar Björn som kommer med snapsflaskan. Vi får se Astrid i bild som är med Ivar. Hela sällskapet blir glada över tanken av avkoppling med alkohol.

Återigen i Löfgrens kök, Gunnars fru tror att de hindrat Henning och Jenny för att ta han dom korna, men det är ingen fara. Henning frågar om Göran vill med ut, han tackar ja och kommer med. Gunnar står och röker i köket, frun tänder en cigarett efteråt. Hon säger att hon väntat hela tiden på att han ska berätta “det”. Men Gunnar hittade inget lämpligt tillfälle. Frun skulle behöva en drink, men Gunnar är lite emot att dämpa allt jobbigt med en drink. Men det bästa vore kanske att inte berätta något. Tjafset fortsätter om vem som ska säga “det”.

På kräftskivan har snapsen bedövat Elisabeths ögon, de sjunger en snapsvisa och stämningen är på topp. De trycker i sig mer öl och kräftor, häver i sig snaps, ögonen är bedövade på fler och fler, kvinnorna gungar med överkropparna och fnittrar. Barnen är de enda som ser lugna ut. Ivar drar vitsar för Lotta. Villy fyllesnackar med Mathias som gått ner i vikt, om en storbonde inte är tjock måste han fått socialhjälp. Björn håller ett brandtal för Karin om att barn i storstäder blir splittrade och får svårt att koncentrera sig i skolan. Medan Karin har läst att intelligenta människor flyttar till städer och får smartare barn. Stan är också mer intelligensstimulerande. Men Björn är helt emot, forskarna skriver så mycket idiotier.

Elisabeth blir social, kräfthatten är kvar, hon berättar för Astrid att hon var så glad att hon fick med Mathias då det är så sällan de kommer ut. Det samma säger Astrid. Lotta ville att alla skulle komma. “Alla passar inte på en kräftskiva” svarar Elisabeth, Astrid skrattar. Villy skryter för Mathias om att han arbetar 15-16 timmar per dygn, det håller inte. Ivar går förbi och skrattar med sitt glas med Björn efter sig. 

Hos Löfgrens kommer Göran och hans farföräldrar ut från ladan med mjölkkannor. De hör kräftskivan som sommargästerna håller i.

“För dig vore det ju bättre om folk bodde här året om” säger Björn till Ivar i ladan. “Det var inte menat som en pik mot dig, det är bättre att det bor folk här på sommaren än inte alls”. Ivar har räddat situationen, men Björn och Lotta skulle vilja bo i byn året om.

“Jonas VÄNTA” skriker Villy som hämtar honom vid vägen. Han tvingar på Jonas en kräfthatt . Lena och Lotta frågar honom om namnsdagar. Han njuter av att uppmärksammas och blir bjuden på en sup, så blir det ny snapsvisa. 

Äntligen berättar Gunnar för sina föräldrar om Görans problem, hans fru fyller i. Pojken hade kommit i kontakt med ett gäng och börjat köpa hasch. Han misskötte jobbet. Alla besparingar gick åt. “Sen började han fiffla med min…” där avbryter frun. Gunnar fortsätter: “Ni ska inte tro att han är en sån där narkoman”: Men miljöombytet kan behövas så Göran får vara ifred. Han sitter i bakgrunden och hör allt. Henning och Jenny lyssnar tålmodigt. Henning vänder sig om och välkomnar Göran om han vill stanna. Det vill han.

Ivar spelar dragspel på kräftskivan, gästerna har önskemål om låtar. Vi får se en fin natthimmel med fågelkvitter. Villy och Lena går hem med ungarna.

-Den sista scenen bestod av två parallellhandlingar som visade olika sidor av rusmedel, oavsett om det var hasch eller alkohol. Fylleriet skapade god stämning i ladan, sommargästerna fick nya bekantskaper, paren som aldrig roade sig hade kanske lite syndigt kul för första gången på åratal.

-Villy gillade att höja sig själv inför dagdrivaren Mathias. Han fick visserligen inte socialhjälp, men levde på far sin som i princip är samma sak. Till skillnad från entrepenören Villy som arbetade ⅔ av dygnet.

-Henning och Jenny är öppna människor som alltid finns för sin familj. De lägger sig inte i sina barns liv, men barn och barnbarn vet att de finns. 

-Det första avsnittet av den andra säsongen av Hem till byn tar vid kort efter den första säsongen avslutades. Det är fler scener och fler karaktärer jämfört med avsnitten i den första säsongen.

-Familjen Persson försöker lära sig trivas i Göteborg. Stressen i trafiken kanske var symboliskt för familjens inre kaos. Evert vet att han egentligen är en bonde.

-De riktiga bönderna har ersatts av flamsande hobbybönder. Björn älskar att leka bonde, fiska kräftor och umgås med människorna i byn. En helt annan värld jämfört med storstadslivet och deras vardagliga umgänge. Förutom avkoppling, längtade Björn bort från pressen om att vara en engagerad lärare och vara intellektuell och kultiverad vilket var hans vanliga roll?

-Villy och Lotta är öppna för att få nya vänner. De umgås inte med så många annars, och är sociala så varför inte hänga med de lite annorlunda Björn och Lotta, och lära dem lantlivet? Berndt däremot bara skrattar åt dem.

-Döden kan ske snabbt, även om den som avlidit uppnått en hög ålder. Man vill inte tänka på det och ska inte gå  och oroa sig över att det kan gå fort. Berndt grämer sig över det sista han sa till sin farfar som han älskade och såg upp till, men Lillemor är en god fru och människa som får Berndt att släppa det.

-De äldre invånarna känner att döden närmar sig, oavsett om det är ett halvår kvar eller 20 år kvar. En ganska vanlig känsla för gamla människor som går på fler och fler begravningar när bekantskapskretsen dör ut.

-Ska man säga att Lars-Eriks psykologtest var komiskt eller tragiskt? Han saknade all form av driv, mobbad av både far och farfar. Karin som är närmare Lars-Eriks generation än Mathias visar förståelse och respekterar sin brorson. Resten av familjen tar inte honom på allvar. När Lars-Erik känner sig djupt nere i olyckan bestämmer han sig för att göra något åt saken och dra till Stockholm, kanske tack vare stöttningen av Karin. Ragnar får upp respekten för sin sonson.

-Kräftskivan blev lyckad. Människor kan behöva roa sig. Utan att moralisera kring alkohol kan man fråga sig om de skulle haft lika trevligt nyktra? Å andra sidan var ingen skada skedd. Barnen såg lite förvånade ut åt de vuxnas gapande och fnitter.

-Gunnar verkar ha “lämnat” föräldrarna till viss del, de pratar sällan och hälsar inte på. Men föräldrarna har inte lämnat Gunnar eller Göran. Ingrid och Per har efter sina kriser åkt hem, nu är det Göran. På tal om Ingrid verkar hon trivas på boendet, där hon får hjälp och inte behöver tänka på något annat än rehabilitering.

-Karin pratar om att intelligenta människor flyttar till städer på kräftskivan. Hon själv var student i Uppsala. Mathias var emot att Lars-Erik skulle flytta till Stockholm då det enbart skulle gå dåligt.Karin är troligtvis född runt 1945-47, Mathias omkring 1930. När han var ung skötte han gården, vilket var ett dumt beslut i efterhand. Kanske borde han flyttat iväg och utbildat sig, det fanns inget annat jobb för honom på landet.

Änglamark av Evert Taube, framförd av Sven-Bertil Taube, passar in i Det förlovade landet