Svenska kulturskatter

Serien inleds med Bengt-Kirstis polska och en ekonomisk karta.

Scen 1: Den ekonomiska kartan presenteras direkt. En man med slips, en finare rock och vattenkammat hår står i ett gammalt kök med en man i hängslebyxor och hår som inte är vattenkammat. Den senare ser förvirrad ut, och är markägaren. De båda männen diskuterar storleken på skogen och åkern, och den vattenkammade mannen ber att få värdera gården. Markägaren är inte intresserad av avstyckning, även om han går med på att låta tjänstemannan göra värderingen. Ingen tvingas att sälja, men de räknar på alla egendomar i området och tar upp att driften av gården inte är tidsenlig. En kvinna i sjalett frågar om någon vill köpa gården. “Vi har klarat oss i snart 50 år”, säger bonden. “Tiderna förändras, man kan inte leva på det här om man vill ha en hygglig standard.” Kvinnan föreslår att man skulle kunna arbeta som biinkomst, men det är förgånget. “Då tillhör vi väl en förgången tid då”.

De avbryts av att en kvinna i stickad kofta kommer in, tjänstemannen presenterar sig som Erik Berg från Lantbruksnämnden. Sedan tackar han för sig och avböjer kaffe då han måste åka vidare. Familjen tror att de ska sälja sin egendom till någon annan. De vet inte vad de ska göra om de inte kan vara småbönder längre, kanske gå till det sociala då de saknar pension. Erik Berg åker vidare i sin gröna Volvo, en fin och välpolerad bil som är lite för modern ute på vischan.

-Serien är från 1971. De har alltså haft gården sen 1920-talet. Kan de leva på gården? De kanske har ett avbetalt hus och låga utgifter. Brukandet av marken är mer en livsstil än något med ekonomisk vinning. Den här allra första scenen sätter prägel på serien. Stad mot landsbygd, effektivisering kontra det 50 år gamla sättet, och är det en livsstil att vara småbonde, som kan vara värd en lägre materiell levnadsstandard?

Scen 2: En man i hatt och hörselkåpor arbetar med motorsåg i skogen. Vi ser därefter Erik Berg sitta i köket hos en kvinna som bakar bröd. Mannen i huset är försenad, då han har svårt att sluta arbeta när han väl har kommit igång. Hon ler stolt över sin man. På den lilla vägen till huset kommer en mindre buckligare bil (jag är dålig på bilmodeller före 70-talet) som ger en kontrast till den polerade Volvon. Ut kliver mannen som tidigare var i skogen, och upptäcker att Lantbruksnämnden är på plats. “Sälja - Aldrig livet. Jag undrar om den vänstra handen vet vad den högra gör uppe hos er på Lantbruksnämnden?” Mannen tar upp att han fick avslag på sin förfrågan om kreditgaranti för att köpa mark, då det inte var samhällsmässigt motiverat, och är frågande till att Lantbruksnämnden vill köpa gården. Skrivsbordsfolket flyttar folk som brickor, och Berg tar återigen upp att folk bör få en vettig levnadsstandard. “Ni vill att jag ska sälja det här och flytta in i en bikupa utanför Stockholm eller Göteborg, stå instängd i en fabrik 8 timmar?”

-Den här småbonden är lika ointresserad av att sälja som föregående småbonde. Han berättar att de inte har problem med fritidsintressen, och att han inte kan leva på sin gård. Har familjen någon levnadsstandard? Är det livsstilen som småbonden älskar? Han behöver ingen ny bil eller dyra drinkar och restaurangbesök, i den här familjen äter man hemlagad mat. Frun är stolt över att ha en sån arbetshäst till karl.

Scen 3: Vi är på en tågstation, där en man i mössa med öronlappar står och stör både stinsen och en äldre herre i hatt. “Ska du resa” “Nu kommer det, tåget”. En byfåne som inte har något bättre för sig. När tåget stannar kliver en kille med en säck och en klase bananer ut, den äldre mannen hälsar på Per och var tydligen hans gamla magister. Per känner igen byfånen som Jonas, och tar upp två datum där Jonas svarar med namnsdagarna. De är glada att se varandra, efter att Per varit borta i fyra år. “Det är sig likt”. De delar en sup av skotsk whisky från säcken, Per är redan lite berusad. “När åker du, frågar Jonas”. “Åker jag har för fan precis kommit hem”. Därefter går Per in i stationshuset för att ringa efter taxi. Chauffören kände igen Per, som berättar att han flackat runt till sjöss för det mesta. “Det blir roligt för far din och mor din att de får se dig igen. Så du ska bli hemma nu ett slag då?” Det är vad Per har tänkt sig, efter att ha varit borta i åratal. “Åren dom går, säger chauffören”. Därefter får vi se Jonas cykla, sjungande och lite vinglande. Taxichauffören stannar en bit innan huset, det känns som att Per vill överraska sin familj. Han begär ingen växel tillbaka “Det behövs inte du”. Per lastar av och går mot ett hus med slitna takpannor och vit målarfärg som flagnat.

-Vi introduceras till Jonas, som hänger vid tågstationen för att se vilka som går på och av. Han tar gärna en sup och cyklar hem igen. Mannen kan almanackan. Vad gör en sån man i den här bygden? Det känns inte som någon bonde.

-Per som varit ute i världen kommer hem till byn. Det är sig likt. För honom har det nog hänt mycket, tror åtminstone alla, men här står allting stilla. Chauffören kanske har bott i trakten och kört taxi hela livet, åren dom går. En hederlig karl som inte tar dricks i onödan, lantligt och lutheranskt att inte blåsa folk.

-Per var lite berusad, tog han tåget spontant efter en utekväll, eller var det här planerat?

Scen 4: Egentligen en direkt fortsättning på scen 3, men uppdelningen blir bättre. Vi är i samma kök som i den första scenen där hela familjen sitter, Per ler glatt och nöjt med sin klase bananer på axeln. “Hej, här kommer jag, från Västindien” innan han ramlar ihop i köket. Därefter äter de falukorv och stekt potatis. Familjen är lite missnöjda över att de inte fått så mycket kort. Per är packad, och klagar på att hans farsa bara går i gamla spår, och måste komma på något nytt som folk behöver, som ponnyridning. “Jag har sett över halva världen, och har sett att såna som klarar sig är såna som kommer på nånting eget”. Dagen efter vid frukosten läser bonden tidningen och frugan väntar på posten. Per vinglar in bakfull i köket och erbjuds en kopp kaffe. Farsan tar upp ponnyhästarna som Per glömt. Hans syster klagar på att han kom hem på lyset, men han hade ju firat avmönstringen.

Modern har varit orolig för sin son med tanke på alla oroligheter ute i världen. Familjen skvallrar om att det går bra för familjen på Åsen som arrenderat halva socknen, och Bernt har gått på lantbruksskola, nu sliter han dag och natt, samt ska han gifta sig med dottern till en storbonde. Mycket skvaller om grannarna.

Ingrid, som dottern heter, hörde att Per bjudit Jonas på sprit som kommit in stupfull i affären, och skäms över sin bror. Hon är nog bitter då hon bott hos sina föräldrar sen skilsmässan, som Per inte kände till. Modern frågar hur länge han tänker stanna hemma, men får ett vet inte till svar. Scenen slutar med att Per hämtar posten, och att föräldrarna undrar vad det ska bli av deras son. Brevlådan ligger vid kyrkan och Per blickar ut över sina hemtrakter.

-Det här var en scen med mycket dialog. Vi får veta att Per inte tror på att vara småbonde, och lämnade gården för fyra år sedan. Han är olik sin familj, inte rädd som sin mor, inte bonde som sin far, och inte fin som sin syster. Lite av en rebell, även om han klär sig väl och inte är alltför ohyfsad utöver fyllan. Men det här var på landet 1971, då en redig man höll sig nykter utanför husets väggar, och hade en stabil tillvaro. Per vet inte vad han ska göra framöver. Och hur fin är syster Ingrid, som bor frånskild hemma med sina föräldrar? Numera reagerar ingen på att folk skiljer sig och byter partner som man byter sängkläder, men förr kunde det betraktas som skamligt.

Scen 5: En gammal man i basker har varit ute på dasset, och en kvinna ber honom utföra sina behov inne. “Jag har varit på det där skithuset i 75 år”. Upp på gården kommer en modern traktor, och en kille i jeansjacka kliver ut. Den gamla mannen är killens farfar, och är förvånad över hur fort arbetet går. Scenen säger exakt vad vi ser, sonsonen är med i sin tid.

Scen 6: Vid brevlådan utanför kyrkan kommer en bil och en äldre hattklädd man kommer ut och är glad över att se Per. Han frågar direkt om han har semester, vad ska han göra nu och ber Per göra ett par dagsverk på måndag, då det är svårt att få tag i folk. Han som kör bilen drar iväg utan tålamod, en ung kille med långt svart hår. Hattmannen tyckte det var bra att Per sett sig om i världen.

Scen 7: Ute i skogen sågar sig den mer aggressiva storbonden sig i ansiktet med motorsågen. Han kommer hem, frun och dottern är förskräckta. Det finns ingen tid för att vara försiktig, då skulle han inte bli klar. Frugan vill vara med sin man och se till att inget händer, hon erbjuder sig att jobba med motorsågen. “Det skulle se ut det va, om fruntimren började i skogen, hon gör mig till åtlöje i sju socknar”. Han vill inte ha med henne och lämnar rummet. Men vi får därefter se hustrun använda motorsågen när de arbetar. Det är roligt säger hon.

-Det kunde gått illa, tänk om han sågat djupare eller träffat ögat? Det förträngs, han har inget val. Vill frun hjälpa till då hon vet att det går så pass dåligt för gården och att hennes karl stressar ihjäl sig, nu har de ju också påtryckningar från Lantbruksnämnden om att sälja?

Scen 8: Per sitter i affären där ägaren berättar om att det inte går att driva lanthandeln, då hans gamla kunder har frysboxar och gör storköp 6 mil därifrån. Men samma personer ber honom att inte stänga affären, fastän de enda stamkunderna är pensionärerna utan bilar.

Dottern till den aggressiva storbonden kommer in i affären och presenteras som Eva, Everts äldsta. Per känner inte igen henne. Hon är där för att handla åt familjen, butiksinnehavaren fortsätter beklaga sig, nu om att kunderna har 30 dagars räntefri kredit. Eva spanar in en kille som kommer in i butiken, han köper ett paket tobak till sin farfar. Ägaren berättar att han arbetar 12 timmar om dagen och blir ruinerad. Utanför butiken stegrar killen med sin moped för att imponera på Eva som spanat in honom.

-Det är inte bara småbönderna som ruineras på landet, det gäller även lanthandlaren, som är den enda samhällsservicen som finns. Varför tar han inte anställning i en mataffär och får lön istället för att jobba jämt och ruineras? Kanske likt bönderna trivs han med sin livsstil.

Scen 9: Utanför affären ser vi den äldre herren som klev på tåget, han möter Per igen där de börjar konversera. Men en bil stannar utanför butiken, ut kommer en man i skitig overall och får med Per i bilen då han hört ryktesvägen om hemkomsten. Herren kände sig sårad över att Per bara försvann.

Vi kommer nu till overallkillens hem, där en blond kvinna sitter med två barn, och hälsar glatt på Per. Han verkar vara bekant med båda. “Stannar du hemma nu? Du har inte gift dig än?”.

Killarna börjar jabba med varandra och skrattar glatt, sen får Per höra att han inte ska gifta sig. “Se på mig, klädd i trasor, lever på sås och potatis, skuldsatt över örona”. Vi hör någon tuta, och mannen som heter Willy försvinner ut till verkstaden. Hans fru berättar att sen hans pappa dog är det bara jobbet som gäller. Hon tänder en cigarett i köket med ett barn i knäet, och berättar att de inte är ute och dansar mer när Per frågar, och verkar nedstämd, hon känner sig gammal. Per berättar att man tröttnar på att resa och se allt också, men ska hem och hjälpa farsan. Willys fru ber honom stanna på kaffe, eller komma över nån kväll, innan Per går ut.

Willy skriker åt en kund att han ska gasa när han inspekterar under motorhuven, kunden är en snål fan som inte tar ut pengar från skogskontot. “Beklagade hon sig, Lena?” frågar Willy. Nej, svarar Per. “Du vet hur de är, aldrig nöjda”. Därefter frågar han om Per ska med och jaga morkulle nån kväll. Han får frågan “Trivs du då?” men vi får inte se svaret, istället får vi se Per vandra hemåt och möter en traktor. Det är killen som hade en annan traktor i Scen 7, de vinkar åt varandra.

-Willy verkade glad, nästan exalterad, över att Per kommit hem. Frugan gillade honom också. Kanske var de lite som Per innan han for ut på sjön, fria och vilda, och inte direkt vuxna? Per är kvar där han startade men med erfarenhet av sjön, medan Willy stadgat sig. Han är bitter, samtidigt känns han hygglig.

Scen 10: “Jag såg att Per har kommit hem” säger traktorkillen till sin farfar. Han är inte så intresserad men är glad för Löfgrens, då de kanske kan få hjälp med gården. Killen från affären sitter vid samma bord.

Scen 11: I en lada mjölkar Ingrid en ko som hon pratar med. Per kommer in utan att hjälpa till, och frågar om kon är sjuk, vilket den varit. “Är det någon idé att ha kvar den här, det kan inte löna sig. Vilket jobb. Vad blir det i timpenning”. Men det är mamman som vill ha dem kvar, allt går ju inte räkna i timpenning. Det blir en lite hätsk stämning, då Ingrid tycker att Per kan räkna timpenning när han börjar med ponnyhästar, hon är inte glad över att han kommer med åsikter utifrån, men han replikerar med att han också är född på gården. Per bär hinken med mjölk när de lämnar ladan. Vi får från gården se en fantastisk vy över en sjö, det är ingen dålig utsikt.

-Ingrid är lite sur över Pers hemkomst och hans skämt om ponnyhästar. Hon går i försvarsposition över att driva ett jordbruk utan vinst, det är lite av en religion för föräldrarna. Det handlar inte om pengar, och vad skulle de köpt om de haft pengar?

Scen 12: Utifrån ett hus går hattmannen som Per mött i bil ut från ett hus “Har du gett hästen” frågar han en yngre man i hatt.”Jag har gett hästen, vad skulle jag ha gjort annars”. Den äldre av dem frågar om Lars-Erik är uppe så de kan ge sig iväg. “Det är ingen brådska”.

Vi hör nu det första soundtracket sen introt, i ett rum med LP-omslag och en ung man som läser en herrtidning med en en barbröstad kvinna. Det är samma kille som körde bilen utanför kyrkan. I trädgården står Per, Jonas och Evert med två andra män och den äldre herren. “Det där, att en så fin gård ska förfalla på det här viset” säger Evert till Per. “Lars-Erik. LARS-ERIK!” hörs det utanför grabbens rum, där han ligger på sin säng och bläddrar i sin tidning med hög musik. Men skriket kommer inte utanför rummet, det den äldre som gapar utanför huset. Per kastar sten på fönstret till Lars-Eriks rum men han bryr sig inte. “Är Karin hemma?” frågar Per som ser en tjej genom fönstret. Till slut kommer Lars-Erik ut i gummistövlar och sätter sig i bilen. De gasar iväg för att utföra ett dagsverk. På verandan får vi se ytterligare en kvinna.

-Vi är på en inaktiv gård men med ett stort och fint hus. Lars-Erik går att betrakta som en lat kille som är mer intresserad av musik och lättklädda damer än arbete. Per känner Karin som växt upp i huset och är hemma igen.

Scen 13: Ute i skogen mäter männen timmer, och tar sig därefter ett mellanmål med kaffetermos. Per klagar på stressen och den sämre maten på sjön, det har blivit värre. Den äldre tror att det inte finns något att göra på sjön, men de drar in på besättningen så det blir mer att göra för dem som är kvar. “Jag har läst att de planerar båtar som kan gå utan besättning, de ska gå med datamaskiner och radar” säger den man som den äldre skrikit till gällande hästen i föregående scen. Evert hoppar in om att båtar utan folk är orimligt, precis som att avverka skog utan folk, bara man skickar ut en maskin på morgon. “Har man en kärring att skicka ut går det väl lika bra” får han till svar. “I en del familjer är folk tvungna att arbeta” som en pik tillbaka.

Den äldre frågar hela gruppen vad man ska göra när allt är helautomatiserat, då behövs inget folk längre. “Det är tur att man är gammal”. Evert ryter till igen “Och det är tur för sonen att du är rik, annars skulle han inte kunna gå omkring med armarna på ryggen för jämnan.” Det blir en livlig diskussion, Evert skäms inte över att ha Lisa i skogen, och har “hellre med sig henne än en sån som du, har du någonsin tänkt på att arbeta?”. Den arbetsskygge går på nästa offer “Dom säger att du är så snål så du gråter när du skiter Jonas, är det sant det”. Evert kommer in igen “Han är inte så snål så han gråter när andra äter i alla fall”. Jonas drar en gammal historia om en snål storbonde som alla skrattade åt, men det var tydligen den arbetsskygges frus Elisabets farfar, så han blir sur och går därifrån. “Bry dig inte om honom, han är ett stort barn, han blir aldrig annat” säger den äldre, som fortsätter att klaga på böndernas sämre villkor och att byn i stort sett försvinner och blir ett stort ålderdomshem, vilket Lars-Erik svarar att han skiter i. Den arbetsskygge har fått adrenalinpåslag och jobbar för fullt. 

-Återigen en scen med mycket dialog. Kontentan är att automatiseringen gör inte bara att folk riskerar att förlora sina verksamheter och arbeten, utan också att landet avfolkas. Samt får vi veta att Lars-Erik och den arbetsskygge inte är mycket att hänga i granen när det gäller arbete. Evert är fattig men stolt, och Jonas kan vara rolig med sina anekdoter.

Scen 14: En avslutning på scen 13, men vi får se den äldre köra och backa tillbaka ett antal gånger över en kabel på en lerig väg som mäter trafiken, för att han ska kunna lura Trafikverket att det faktiskt finns trafik därute. “Farfar vad håller du på med” säger Lars-Erik. Därefter slutar avsnitt 1.

-Om Säsong 1 Avsnitt 1 “Begynnelsen”: Vad ska man göra när något inte längre är ekonomiskt lönsamt? Är det bara bönder som påverkas, eller är det likadant i alla branscher? Administrativa kontorstjänster försvann först med datoriseringen och därefter vid den totala digitaliseringen. Kavalleriet lades ner för länge sedan och ryttare behövde sadla om. Vad händer med landsbygden om samhällsservicen försvinner och ingen kan försörja sig där? Det här är ett bra pilotavsnitt, vi har fått lära känna Per och stämningen i byn som kan skapa mer drama. Alla är glada över att se honom, men är det för att Per är Per eller för att det är ett nygammalt ansikte? Många byinvånare levde isolerat och såg inte så mycket folk, kanske var de också lite stolta över att Per som sett hela världen kommer hem då det kanske inte är så dåligt i byn i alla fall.

-Det här var under tiden som Sverige blev rikt, industrin hade växt så det knakat sen 50-talet, och Sverige blev liksom Europa mer amerikaniserat, vilket innefattade nya begrepp som levnadsstandard. Tjänstemannen Erik Berg skulle inte kunna tänka sig arbeta i skogen eller på en åker för några korvören, men för familjen som han nyss besökte var det inget konstigt. De hade alltid levt så, och på landet hade de inte hängt med i utvecklingen. “Då tillhör vi väl en förgången tid då”. Definitivt. 

-Vad arbetade människorna med? Männen var antingen bönder eller dagdrivare, en drev en olönsam affär tillsammans sin fru och Willy hade en olönsam bilverkstad. Pers mamma och syster hjälpte till på gården, och Willys fru var hemma med barn. Hur ska en sån här bygd kunna leva, där till och med skolan läggs ner så det blir mindre attraktivt för barnfamiljer att flytta dit? Är det värt med en levande landsbygd även om det skulle kosta mer ekonomiskt, finns det ett egenvärde i att folk ska kunna bo där året om eller ska det vara en sommarstugeidyll?

-Vad drev bönderna att fortsätta slita utan någon ekonomisk lönsamhet? Kanske brydde de sig inte om pengar utan ville vara som de alltid varit, det blev en del av identiteten. Har man inga höga utgifter behövs inga höga inkomster, och på 70-talet var det vanligt att människor inte hade dyra intressen som att åka utomlands, utan nöjde sig med att ha ett hus och att köpa mat som lagades hemma.

En låt som passar in i det första avsnittet är “Nu reser jag hem” av Gunnar Wiklund.