Svenska kulturskatter

Scen 1. Vi tar vid där föregående avsnitt slutar, den gamla mannen kör fram och tillbaka över kabeln som mäter trafiken. Han fortsätter prata om att bara tre tåg stannar vid järnvägsstationen, och snart kommer banan och busslinjen lägga ner. Säkert ett tjugotal gånger får vi se bilen köra framåt och backa. Till slut kommer de hem till den fina men förfallna gården. En man sitter och mumlar vid fönstret, när den arbetsskygge kommer in frågar en kvinna om de bråkat igen. Han svarar inte, och resten av männen kommer in, de får betalt. Per frågar den äldre herren som heter Ragnar om han får gå upp till Karin. Han knackar på dörren och hör ett “kom in”. Karin ler och är glad över att se Per. Hon sitter i rullstol och berättar att hon varit med om en bilolycka, och blivit förlamad permanent. Per är chockad och verkar inte veta vad han ska säga. Karin ber Per sätta sig, men blir nästan neurotisk om att Per har bråttom och måste var hungrig. “VILL DU ATT JAG SKA GÅ ELLER VA?!” säger Per med höjd röst. Men Karin ler och blir lugnare, så pratar de om att de gick i skolan ihop och att hennes gamla attityd kommer tillbaka, som när hon brukade reta honom. Per bara skrattar och de tar upp gamla minnen. Han frågar vad hon gör numera, och får svaret att hon läser språk och försöker bygga upp självförtroendet.

Per åker med Evert i bilen, som berättar att först dog Ragnars fru Maria, sen kom Karins olycka kort därefter. Och Mattias går bara och drönar. Jonas försvarar Mattias med att han inte behöver arbeta då de har pengar i övermått. Evert bara skakar på huvudet, men tycker synd om Ragnar, även om han kan bada i pengar. Jonas går in i ett hus som utifrån ser ut att vara i stort behov av upprustning.

-Ragnar brinner verkligen för att hålla byn vid liv, även om samhället går på sparlåga. Varför vill han att byn ska vara kvar, han är ju inte bonde själv och är inte i behov av samhällsservice?

-Per och Karin gillar verkligen varandra. Ändå verkar de vara ganska olika, och hon var till och med en retsticka i skolan. Karin studerar språk, medan Per inte känns som en akademiker, han skulle inte orka sitta och läsa hela dagarna. Samtidigt känns Per inte dum, men han är mer en “levare” än en läsare. Varför ville Karin få iväg Per? Förutom att hon blev som förr så kanske hon inte ville att Per skulle se henne i rullstolen, som om han skulle förlora intresset.

-Evert är en godhjärtad person, ibland stor i munnen och bitter, men det finns inget ont menat i honom. 

Scen 2: Ungdomar i olika åldrar hänger utanför ett större hus, kanske ett församlingshem eller en prästgård. Killarna stegrar med cyklarna, och två av dem sladdar in med sina mopeder framför Eva och några andra tjejer, och jagar efter cykelkillarna. En av killarna på moped är han som spanat in Eva tidigare.

-Scenen är runt 30 sekunder lång utan dialog. Den visar var ungdomarna hänger, och killen som gillar Eva försöker imponera mer med sin moped än verbalt. Hade det varit likadant i en storstad, eller är det bönder som är blyga när det gäller att söka kontakt?

Scen 3: I Löfgrens kök berättar modern för Per att hon har ont i händerna, hon vaknar mitt i natten och får skaka ur dem varje timme, och läkarna kan inte göra något. Hon har mjölkat för mycket för hand. Ingrid tar på sig sin kappa och berättar glatt att hon ska till biblioteket. När Per säger att han kan följa med får han ett “Nääe” direkt till svar. Men han följer med ändå. Huset från föregående scen där ungdomarna hängde är byns bibliotek. Därinne står den arbetsskygge Mattias och bläddrar i bokhyllorna. “Jaså du läser böcker du?” säger han till Per, och att det inte är så många som lånar längre. “Det är ju teven för hela slanten nu”. Mattias fortsätter prata på och känns allmänt störig mot Per. Vid hyllan bredvid står Ingrid, som sneglar mot Mattias. Han ser lite mystiskt tillbaka.

In kommer magistern och tvingar med Per hem. Utanför pratar de om Sargassohavet, och att Per fick sig lite örfilar ibland av magistern, efter att han nämnt att lärare numera var rädda för att få stryk.

Utanför biblioteket ber Mattias om att få skjutsa hem Ingrid, men det är bara 100 meter och skulle se misstänksamt ut. Det går bara när det är mörkt om kvällarna, som i vintras.

Hemma hos magistern hälsar Per på dennes fru, som ser på teve. “Ibland önskar jag att åskan slog ner i den dumburken”. Magistern gillar inte att hans fru blivit som besatt av att sitta klistrad där. I köket ber han att Per ska berätta om sina år på sjön, som inte vet var han ska börja. Men magistern byter ämne, han hämtar en bok med gamla foton och berättar att han håller på med hembygdsforskning, och ber Per läsa när han får tid. “Den här bygden den har en historia. Det tänker inte folk på. Vi har boplatser här sen urminnes tid”. Han tänker skriva ihop en bok om bygden. Men det blir inte med kommunalt stöd, då kommunstyrelsen efter kommunsammanslagningen inte bryr sig om byn.

Vi får nu ser Ingrid sitta med Mattias i bilen. “Vi är inte kloka”.

-Fru Löfgren har mjölkat och arbetat hela sitt liv. Vad är hennes belöning? Förstörda händer.

-Ingrid som kändes allmänt nedstämd var glad när hon skulle till biblioteket, för hon skulle få träffa Mattias. En dyster man som går på allt och alla, ute i skogen var det Evert och Jonas han provocerade, nu försökte han direkt eller indirekt att vara jobbig mot Per. Vad såg Ingrid hos Mattias? Var det deras möten som var lite spännande i den annars förutsägbara vardagen?

-Magistern värnar om sin by, och letar desperat efter folk som kan höra på om byns historia. Han har kanske bott där hela sitt liv, det blir nästan en nationalistisk stämning över byns överlevnad, som om den var ett eget litet kungarike. Precis som Ragnar Dahl.

Scen 4: Vi får se en vy över en sjö. Det är vackert säger Evert, men en tjänsteman påpekar att det är det enda värdet, och det är sämre betesmark. Tjänstemännen vill köpa loss mark och bygga. Evert låter sig övertalas att sälja kohagen för 12 000 kr, han är helt uppe i varv när han springer in och berättar det för Lisa. Därefter skriver han på ett säljkontrakt utan att läsa igenom vad han skriver på. 500 kronor får Evert direkt, och 11 500 kr när det andra kommer igång “ett vanligt standardkontrakt för markköp”. Evert är nöjd och skrattar som någon som vunnit på trav åt sina 12 000 kr.

Lite senare läser Lisa igenom kontraktet, det känns inte bra, “Säljaren erhåller likviden vid markavträdelsen. Men när blir det då?”. Evert blir stressad och ringer Ragnar. “De betalar precis när de har lust. Tacka fan för att du är lurad”. Det finns inget att göra. Evert har svårt att somna och Lisa vaknar, som ber honom tänka på något annat, Evert är inte den första som blivit lurad. “Du ska alltid rusa iväg, när du ska göra saker, det skadar inte att tänka lite först”.

-Evert, den ärliga småbonden, som aldrig skulle lura någon själv, har gått på en nit. 11 500 kr blev han blåst på, pengarna tänkte han använda för att köpa en ny traktor. Lisa är en stöttande fru, det här är fina människor, till skillnad från tjänstemännen som avvaktar med betalningen tills värdeökningen gjort att marken är värd ännu mer.

Scen 5: Bernts flickvän kommer med sin lilla VW bubbla till gården och stör honom i sitt arbete, de busar i ladan och hans farfar undrar vad det är frågan om. Farfar går runt och är bitter men flickan bara skrattar bort allt. Inne i köket skrattar de lite åt sin äldsta släkting som räknar groddar i en burk från Löfbergs Lila. Idag tar storbönderna på Åsen det ovanligt lugnt. De går ut och skjuter pilbåge, när en fin röd Opel Manta kör upp på gården. Ut kliver en man i rutig kavaj, vit skjorta, svart slips, svarta finbyxor och lågskor. Till råga på allt har han solglasögon och liknar en casinobesökare i Las Vegas. Bernt skojar till det att bilen är lite bucklig, bilägaren skrattar åt sin egen fåfänga och håller om en flicka i familjen. Farfar är bitter över att det står fullt med “skrot”, det vill säga bilarna, på gården.

-Vad vill den här scenen säga oss? Att storbönderna är trevliga människor som förmår att koppla av? Bernt är inte lika allvarlig utan betydligt gladare när han är med sin flickvän. Hela familjen verkar trevlig men farfarn är lite speciell. Till skillnad från Evert och Löfgrens har folket på Åsen möjlighet att vara glada och skratta tillsammans.

Scen 6: Utanför Willys verkstad står Lars-Erik och ytterligare en kille som matar Jonas med datum, och han replikerar med namnsdagar fastän han inte orkar längre. Per kommer fram och ber Lars-Erik hålla käften och att låta Jonas vara i fred. En kund ska tanka och Willy vräker ur sig att han ska släcka cigaretten, annars kan han köpa bensin någon annanstans. De kunde ju ha flugit i luften allihop. Willy stänger portarna och vrålar till Lena att de sticker nu, Per kommer med i bilen. De skvallrar om folket i byn, Bernt har blivit så präktig sen han kom hem från Lantbruksskolan, men han är en jävel på att jobba, precis som hela familjen.

Ute på en igenväxt åker i skogen får vi se Willy riktigt glad, han skjuter nästan aldrig nåt men älskar att bara gå omkring i friheten. De pratar om morkullar som är konstiga, flyger samma bana varje år. “Vi är inte bättre vi, går i samma spår år efter år, en del”. Willy har inte sett en morkulle på flera år, men tycker det är kul att komma ut, så skjuter de ett par skott. “Fågeljägarna” kommer fram till bolagsskogen och kommer in på legala skatteupplägg där bolagen blåser staten på skatt, efter att bönderna blivit blåsta att sälja skogen.

-Lars-Erik är inte bara en dagdrivare, han är en retsticka, precis som Mattias.

-Willy kan gå från skarp i tonen till att njuta på väldigt kort tid. Han verkar trivas bättre med en bössa i skogen med Per än hemma i huset med Lena eller på jobbet. Det är nästan så att Willy börjar kännas filosofisk, vi människor går i samma spår, precis som fåglarna. Han är inte förtjust i storbolagens skatteupplägg medan vanligt folk får slita jämt och aldrig kommer någonstans i livet. 

Scen 7: I köket hos familjen Dahl sitter Lars-Erik i rutig kostym med väst och slips, han ber sin farfar om 30 kr då han ska på dans. Resten av klanen sitter apatiska som på en psykmottagning. Ragnar klagar över att det är dyrt, och anmärker mot Lars-Eriks klädsel.

-Hade jag bott i det där huset och varit dagdrivare hade jag gärna åkt iväg på dans.

Scen 8: I Willys kök dricker han vodka med Per, Lena ber dem att inte dricka mer, hon ska köra. De har ordnat med barnvakt. Utanför Folkets hus är det folk och några parkerade bilar. Men Willy och Per är inte framme än, i bilen fortsätter de dricka och Willy mobbar Lena med sin körteknik. Hon skrattar bara, hon vet hur Willy är.

Lars-Erik går runt nervöst, ensamt och till och med tafatt i lokalen, där människor i alla åldrar dansar valsliknande. När sällskapet från bilen kommer fram ber Willy Per att dansa med Lena, så kan han göra annat. Det vill säga att dansa med andra fruntimmer, han hittar en blondin med mer fixat hår än Lena.

Lars-Erik står kvar utan att bjuda upp någon, men till slut samlar han mod och får till en dans med kanske den yngsta tjejen på stället, hon är nog inte mer än 15-16 år. Det går inte så bra, det där med dans är kanske inte Lars-Eriks grej. Flickan tackar för sig, och Lars-Erik vandrar vidare som en nervös jägare, tills han går ut. Han frågar om flickan han tidigare dansat med vill åka med, men hon bara går förbi. 

Därefter får vi se lite fyllekäk, korv från en Sibyllakiosk, innan vi får se Willys sällskap hemma i köket. Han vill fortsätta festen. Vi växlar till Lars-Eriks rum, han står och ser mystiskt på sig själv i spegeln.

Nu är Lena berusad, hon börjar fylleprata om att hon är så trött på allt skvaller i byn och känner sig bevakad, hon är ju inte därifrån men Willy skiter i vad folk snackar om. Lena är från stan och för fin för en sån bonnhåla, men samtidigt inte tillräckligt fin. Fyllan fortsätter, allt är så tråkigt, det finns inga att umgås med, säger hon, och anklagar Willy för gubbsjuka efter tonåringarna han hängde efter på dansgolvet. Det slutar med bråk. Willy trivs med att bo där, ingen vill köpa verkstaden ändå, alternativet är att flytta till stan, bo i en tvåa och arbeta på en verkstad för 12 spänn i timmen. När barnen vaknar av skrikandet lämnar Lena köket, Willy påpekar att Per är fri och kan göra vad han vill. “Fri. Vad betyder det? Jag kan åka vart jag vill, men om jag inte vill åka då? Jag äger ingenting, har ingen familj att ta ansvar för, eller leva med. De här åren på sjön vet du, det är bortblåsta, bortkastade. Minnen vafan är det för nånting?”.

-Varför vill Willy dansa med andra? Han ser bra ut, vill han få bekräftelse av att han kan få andra? Gubbsjuk som Lena säger, fastän han är runt 30?

-Lars-Erik är osäker, han längtar efter en flickvän. Blyg men modig, åtminstone en gång. Tyvärr kanske hans självförtroende blev ännu sämre.

-Willy känns motsägelsefull. Han trivs på landet och känner friheten av att inte leva instängt, lite likt hur Evert beskrev ett eventuellt förortsliv i första avsnittet. Samtidigt känner han sig fast med familj. Men skulle alternativet vara att leva på landet utan familj?

-Per är egentligen en lösdrivare, han har ingenting, och passar på att bo gratis hemma när han tröttnat på sjön. Enligt honom kanske det är Willy som har det bra som stadgat sig och har något på lång sikt, medan Per kom tillbaka där han startade.

-Lena är trött på byn, vad får henne att stanna kvar? Hon och Willy tycker nog om varandra, och genom kärleken och lojaliteten till familjen kanske man kan bo var som helst.

Scen 9: Från interiören på en bil frågar ett barn sin pappa vad bonden gör, vi ser en häst på en åker. De sätter potatis, och plöjer en fåra med häst, vilket är gammalmodigt. Mamman i familjen vill ta ett kort, som om Löfgrens vore museiföremål. Därefter slutar avsnittet.

-Om Säsong 1 - Avsnitt 2 "Arvssynden": Det känns som att det är människorna som håller landsbygden vid liv, utan hjälp av samhället. Småbönderna som inte kan leva på sitt arbete bor kvar ändå, de trivs för bra, samt är de bönder i hjärtat. Ragnar och magistern ser även de ett egenvärde, trots att samhällsservicen försvinner så trivs de där de alltid bott. Till och med Willy som inte är bonde trivs där ute, med att driva sin farsas gamla verkstad, och bor troligtvis i huset där han själv vuxit upp. Trots att det är mer slit med vardagen på landet trivs många där, och skulle inte kunna tänka sig bo på annat sätt.

-Vi får in lite filosofi i avsnittet, Evert tar upp att det är synd om Ragnar fast han är så rik. När vi ser stämningen i Dahls hushåll är alla mer eller mindre deprimerade. Karin skiner upp av Per, Mattias skiner upp av Ingrid, och Lars-Erik skiner upp när han retas eller försöker sälja in skjuts till flickan utanför Folkets hus. Willy tar upp att vi människor bara går i samma spår år efter år, och undrar ibland vad nyttan är med allt. Precis som Per, som verkar mer och mer vilsen. Han är som en turist i sin egen by.

-Människorna som verkar ha det bra är storbönderna på Åsen, de älskar att jobba hårt och det finns utrymme för att vara glada, då det inte hotas eller vantrivs på något sätt. Annars är det dystert i byn, med missnöje om samhällsservice som försvinner, om små jordbruk som inte går ihop, och familjeproblem hos Willy. 

-Lena pratar om skvallret, vad skulle hända om det kom fram att Ingrid och Mattias brukar träffas? Är han charmig eller är det bara Ingrid som vill göra något förbjudet? Kanske blev hon bedragen av sin exman när hon skilde sig, och nu är det hon som leker med en gift karl. Kan det vara ett sätt att ge igen, fast med ett annat offer?

-Mopedkillen som är en del av Bernts familj är lite lik Lars-Erik när det kommer till att ragga, alldeles för blyg, han behöver samla mod.

-Vad ska Evert ta sig till förutom att bita i det sura äpplet?

-Läraren var strykrädd om han skulle arbeta i skolan 1971, hur rädd skulle han vara 2021?

Inlägget avslutas med “Öppna landskap” av Ulf Lundell.