Svenska kulturskatter

Scen 1: Vi börjar avsnittet på Everts gård. Han öppnar ladan och gör sin familj förberedd på ett kosläpp. Allihopa är taggade och kan inte vänta på att korna ska ut, men boskapen hoppar och skuttar för att få utlopp för överskottsenergin. “Det skulle kunna ha varit du om du stått inne i en lagård hela vintern”. I en ekonomibyggnad ställer sig Evert ensam med ångest i blicken.

-Symbolik. Mycket energi som behöver få utlopp. Är det Evert, eller gäller det fler karaktärer i serien?

Scen 2: Vi klipper till Sågverket. “Här blir jag inte gammal, det är långtråkigt, trodde att klockan hade stannat flera gånger” säger Per, men Evert bara skrattar. I lunchrummet sitter en lite äldre knegare och frågar Per (som sitter vid Everts bord) om han är en sån där bonnjävel, och försöker förminska hans tid som sjöman. En allmänt otrevlig typ. “Det är nästan bara bonnjävlar som jobbar här. Råttorna lämnar det sjunkande skeppet”. Mannen är fortsätter pika Evert. “Det är slut med sötbrödesdagarna och dags att vakna upp”. Han var bonndräng i sex år och hatade bönderna, på den tiden var arbetare och drängar en andra klassens medborgare som skulle be om ursäkt för att dom fanns. Ingen skulle få rösta på sossarna eller på kommunisterna, på order av storbönderna.

“Bondehatare nummer 1, det är du det. Du borde ta jobb som jordbruksminister, du är kvalificerad”. Men han fortsätter, jordbruket ska förstatligas så det bär sig. 

-Vad är det för beteende? Och här kan Evert hålla igen, han ryter inte till som hemma i byn. Det måste koka inom honom, men bondehataren fortsätter mala på om en intressant del av svensk historia. Allt var inte som i Emil i Lönneberga förr, utan många bönder och pigor hade dåliga levnadsförhållanden och fick inte ens lön för att slita jämt, och ibland knappt mat. Men det är inget som Evert borde beskyllas för, han sliter mer än vad kollegan gör.

Scen 3: På Löfgrens åker sätter sig bonden när han håller på att så. “Pappaaa!” ropar Ingrid. Han berättar att det kom lite yrsel och behövde ta igen sig lite. Ingrid tvingar in honom och tänker så färdigt själv. Mannen vinglar, det är något som inte är som det ska.

Fru Löfgren såg honom ramla säger hon i köket, och kallade ut Ingrid. Men han tog bara igen sig lite, efter att han snubblat. Det är höjt tonläge, och Henning blir frustrerad över att Ingrid sår dubbelt. Han går ut igen och pekar var hon ska så. Per kommer hem och får ta över arbetet trots att han jobbat en hel dag, på order av sin far.

Bernt kör till Löfgrens med sin moderna traktor och skojar med Per när han går ut “Jag trodde du höll på med antikviteter ja!”. Inne i köket pratar de om att Bernt gör allt på Löfgrens gård förutom att så, Per är frågande till om det går ihop överhuvudtaget, och hans far borde räkna på det. “Några ören blir det väl över”. Ingrid kommer in i samtalet och ber Per sluta lägga sig i.

Henning tackar för sig och ber att få ta igen sig lite, frun skvallrar om att han svimmade på åkern. Dörren öppnas “Jag svimmade inte, jag tog bara igen mig lite”.

-Herr Löfgren, som vi nu får veta heter Henning, börjar bli gammal. Var det kanske ett blodsockerfall? Eller var det solsting, han skulle behövt solglasögon och ett par glas vatten? Återigen blir Henning känslig så fort han kritiseras.

-Varför ha en gård där nästan allt arbete hyrs in av storbonden bredvid? Som frågeställningarna i tidigaste avsnitt kan det handla om livsstilen, ska Henning flytta till en lägenhet i stan och leva på det sociala annars? Ingrid gillar också gården, den kan fungera lite som en oas för henne.

Scen 4: Willy leker cowboys med sina barn i verkstaden, han busar till det och framstår som en rolig och lekfull pappa, Lena står utanför och skrattar åt glädjen. Därefter sitter familjen och äter utomhus, det är inte bråk utan riktigt trevlig stämning. De avbryts av att en bil tutar, Lars-Erik står nere vid macken med familjens Amazon och Willy skriker att han får tanka själv. Lars-Erik kommer upp till verandan och sträcker fram en hundralapp, Willy behöver hämta växel. Lena är social och skryter lite charmigt om deras utsikt. Lars-Erik börjar famla med orden men säger till slut “Om du satt på vår balkong hade vi ju fin utsikt”. Hon skrattar åt komplimangen, därefter kommer Willy ut med växel som Lars-Erik nästan glömmer att ta. Lena berättar vad Lars-Erik sagt, Willy skakar bara på huvudet. “Varför säger du aldrig såna komplimanger?”. “Dom är ju inte kloka dom där Dahls, knäppa hela familjen”. Det blir lite sämre stämning igen. “Det är ju väldigt roligt att få höra att om nån säger att man är snygg måste man vara helknäpp”. Willy tackar för maten och lämnar bordet.

-Vi får se en lycklig familjescen hos Willy, det är inte bara bråk. Men när Lena får en komplimang om sitt utseende som hon uppskattar blir Willy svartsjuk. Han är nog inte rädd för att Lars-Erik ska ta Lena, men samtidigt kan det påminna om att Willy är rädd att förlora sin fru. 

-Lars-Erik. En dagdrivare som troligtvis aldrig gjort något dagsverk. Han kan åka och tanka för 100 kr, som motsvarade en oskattad dagslön för en fabriksarbetare på den tiden. Killen blev attraherad av Lena, så nervös att han inte kom på vad han skulle säga tills det slut kom fram. Är det ett steg på vägen i hans raggande ändå, ju mer mod han samlar, ju närmare kommer han en flickvän?

Sven 5: Per och Willy fiskar ute på sjön. Lugnt och stillsamt, det påminner om morkullejakten, lite andrum i en annars hektisk vardag. De pratar om magister Berglund som hållit på med sin bok länge och som aldrig blir kvar. “Vem vill läsa om en sån här by? Kyrkan är byggd då och då, han var präst här då och då. 1922 hittade en bonde en stenyxa i en åker och nu har vattnet blivit surt”. Per ber Willy vara mer avspänd, och frågar om det är äktenskapliga problem. Men motrepliken blir att Per borde stabilisera sig istället för att gå och skrota. “Jag får ingen ordning på tillvaron, jag vet inte vad jag ska satsa på. Vad jag än gör vill jag göra nåt annat istället. Var jag än är vill jag vara någon annanstans. Det är väl nån slags sjukdom det där”. Killarna pratar om att Per hade en lite affär med Lena förr, men det blev inget av det då hon blev kär i Willy, som börjar fråga sig vad han hade gjort om de inte mötts.

-Har Willy rätt, finns det ingen som vill läsa om byn som inte utmärker sig på något sätt? Om det bara är ett femtiotal läsare, kan det vara värt något i sig? 

-Pers långa citat är högst aktuellt för unga människor idag, men var det så redan för 50 år sedan? Problemen med “dagens ungdom” är löpande.

-Willy är frågande till sitt liv, han trivs ändå i byn och kan inte tänka sig annat, vad grundas hans ångest i? Kan han känna sig friare om ekonomin blir bättre och han slipper allt barnskrik?

Scen 6: Jonas står och sjunger en äldre svensk sång, med mössan på huvudet, och mellis i handen. Eva, Lars-Erik, mopedkillen och en till står och skrattar. De ber om mer sång men det är slutsjunget. Istället tar Lars-Erik mössan från Jonas som ungdomarna passar till varandra. Han blir arg och får till slut mössan. “Jävelungar”, så börjar Lars-Erik jabbas lite och de blir vänner igen. Han försöker bjuda med Eva i bilen på en sväng, och låter henne till och med få köra, fast hon är inte intresserad.  Istället blir hon skjutsad ut i skogen av mopedkillen. De ställer sig och börja kyssa och hålla om varandra, sedan får vi se Eva liggande med honom ovanpå, fortfarande påklädda. Paret avbryter vuxenleken. “Det har aldrig hänt mig förr” säger han. “Det gör inget”. Den här dagen tog de inte varandras troliga oskulder.

-Dagdrivaren Jonas är ett glatt inslag i byn, invånarna kan skratta både åt och med honom. 

-Lars-Erik har blivit modigare i sitt raggande, men den här gången lyckades han inte då Eva har sina ögon på mopedkillen.

Scen 7: I Everts och Lisas kök sitter mor och dotter och skrattar åt mopedkillens tafatthet. “Är du kär i honom, mycket?” frågar mor. “Mm”. “Hade han nåt skydd då?” De kommer in på mors erfarenhet med Evert. Han kommer in och de bara fnittrar högt.

På Åsen står mopedkillen och kramar ett träd. Bernt undrar vad han håller på med. “Tränar”. “Nu har han blivit tokig Lennart, nu försöker han välta träna med bara händerna”.

-Det här var en öppen och liberal dialog mellan mor och dotter, de pratar om att ha sex och Eva berättar till och med i detalj hur hon höll på att bli förförd. I en stolt bondfamilj på landet dessutom. Mamma Lisa verkar vara en enkel och öppen människa, och Eva är på väg att bli vuxen.

-Lennart kramar ett träd istället för sin flickvän, och tänker på var han skulle kunna ha varit nu. I ett skogsparti med Eva, eller hemma på Åsen med ett träd.

Scen 8: Vi befinner oss i Dahls kök, lika tyst som vanligt. “Jag ska flytta härifrån. Det finns inga tjejer här” säger Lars-Erik. Hans mor är inte uppmuntrande. Lars-Erik fortsätter, han får sexuella problem och kan inte tänka på annat. “Det är inte konstigt att pappa håller på sådär, som är gift med dig”. Därefter går han till sitt rum och bläddrar i sin herrtidning. 

Mattias fru konfronterar honom om var han varit i två timmar. Han hade tittat på trädet. Det blir ett förhör, Elisabeth har hört antydningar om vad han sysslar med, och ber honom att inte ställa till med fler skandaler nu.

-Lars-Erik är sexuellt frustrerad och håller på att bli tokig. Hans far är också frustrerad och går bakom ryggen på sin mor. Egentligen bryr hon sig inte, bara det inte syns utåt. Det bästa vore kanske om hon kom ifrån Mattias. 

Scen 9: Skolbussen stannar utanför kyrkan, Eva följer efter Lennart som nästan försöker smyga ifrån henne. Därefter får vi se Karin och Per spela schack. Det enda han gjort på sjön, förutom att spela kort då. De kom in på supande, Per drack inte så mycket på sjön, men Karin söp till nästan varje kväll i Uppsala. De vanorna har dock gått över. Hon är lite mallig över att hon vinner partiet, och Per blir lite sur över nederlaget.

-Karins liv har förändrats, från att leva festliv i Uppsala till att sitta lam i flickrummet hela dagarna. Ändå känns hon starkare än resten av familjen Dahl, förutom Ragnar. Per är en känslig själ som tar åt sig att bli mattad när han försöker få in sin erfarenhet med schack.

Scen 10: Ragnar ringer runt till grannarna, de måste vara plats före klockan ett. Han ber Mattias följa med till Ivar. “Det är väl onödigt, det är bara du som pratar i alla fall”. Per följer med till butiken. Fler bilar kommer till parkeringen, och butiksinnehavarna är glada åt uppvaktningen. Ragnar håller tal, han ber att de ska fortsätta driva butiken. Det är slut på räntefria krediter, Ivar och Astrid driver den sista samhällsservicen i byn. Det vore slutet med en by utan affär. De hade redan bestämt sig, men fortsätter ändå över sommaren, och byinvånarna sätter igång att handla för fulla muggar.

Ragnar kommer hem till Mattias, som inte bryr sig. Karin borstar håret framför spegeln, Elisabeth kommer in och ber henne följa med till bönehuset ikväll, då Mattias inte var intresserad.

-Ragnar drar efter varenda strå för att byn ska fortsätta leva, vilket uppskattas av allihop. Att lägga ner affären vore som att plocka ur hjärtat från byn, det är den enda samlingsplatsen förutom kyrkan och bönehuset.

Scen 11: Det vankas fest hos Jonas, som bjuder Per på hemgjort vin i sitt gamla hus. Han är frågande om det går att dricka, det känns som svagdricka. “Det gör sin verkar det” säger Jonas som blir rejält bedövad av alkoholen. Per fyllepratar om att Jonas är en av de få tänkande i byn, Jonas lyssnar inte utan sitter och sjunger i fylledimman, tills han säger att de är vandringsmän, vilket är folk som bönderna avskyr. Per föreslår att de ska gå ut, men Jonas är så full att han knappt kommer upp från kökssoffan. De sjunger i trädgården.

Vi hör körsång, Den blomstertid nu kommer, och får se bönehuset. Per och Jonas kollar in genom fönstret, och bestämmer sig för att gå in. Alla besökare kollar bakåt, vad är det för gökar som kommer sent. Jonas gäspar och ser ut att kunna somna i kyrkans hus, det känns inte passande. Efter sången är det kaffe och bulle. Mattias sneglar mot Ingrid, och Elisabeth upptäcker det. På samma sätt sneglar Lennart mot Eva som bara ler. 

Per berättar för Karin om festen, som bara skrattar. Folket på Åsen skvallrar om vilket fint sällskap hon hamnat i. “BÖJ ARMEN I VINKEL, HÄR VANKAS DET FINKEL! gapar Willy. “Ni luktar ju som två vandrande bryggerier. Andas inte på prästen för då ramlar han!”. Sonen Morgan är olydig och Lena skäms. Jonas bara gäspar och blundar. Prästen fortsätter tacka gud.

Besökarna lämnar bönehuset, Ragnar berättar för föredragshållaren att det är likadant för byborna som i Indien, och syftar på Gandhi. De kan inte bara sitta med armarna i kors och förlita sig på förnuftet på högre ort, de måste ta tag i saker själva och göra en ändring.

Elisabeth går ifatt Ingrid och ber henne att hålla sig borta från andras karlar, bara för hon inte kunde behålla sin egen. Ingrid spelar förvånande, och får höra att hon ska lämna Mattias ifred. Han går några meter bakom dem, Ingrid ökar takten för att lämna.

 

-Har Jonas rätt, är han och Per vandringsmänniskor, som inte klarar av att ha en bonde som ger dem order? De utmärker sig ännu mer genom att komma in berusade i kyrkan.

-Ragnar arbetar som Gandhi, han får ingen hjälp någonstans utan försöker vara kreativ själv.

-Elisabet springer ifatt Ingrid utanför kyrkan, är det ett sätt att demonstrera för alla att hon inte är ignorant för vad som pågår, eller vill hon vara med Mattias på riktigt?

-Om Säsong 1 Avsnitt 4 “Kära bybarn och gamla barn”: Kan det vara det sista kosläppet för Evert, därav att han går undan? Han bär på mycket. Bondehataren  på sågen gör det inte bättre utan Evert fortsätter bygga upp frustration. Ska han behöva höra skitsnack på sin arbetsplats?

-Någon annan som är frustrerad är Henning Löfgren. Han hyr in det mesta av arbetet, och orkar knappt så själv längre. Att bli kritiserad och därmed bli påmind om hur förgången han är får den annars tystlåtne småbonden att ryta till.

 

-Willy har goda men även cyniska sidor. Han är frågande till om han gjort rätt, samtidigt vet han inte vad han skulle gjort utan sin familj. Egentligen är han kanske lika vilsen som Per, men kunde ärva en verksamhet som inte var helt olönsam, och Lena med barnen ger stabilitet. Han tycker verkligen om henne, men har inte lärt sig att visa det på rätt sätt. Det har tidigare nämnts att Willys pappa dött, och de pratar aldrig om någon mamma heller. För att vara relativt ung kan det vara mycket sorg som sitter kvar i honom, och mycket av känslorna yttras inte på rätt sätt.

-Lars-Eriks mod växer mer och mer. Han vågar ge Lena en komplimang, bjuda med Eva i bilen, och pratar nu om att flytta. Till skillnad från sin far har Lars-Erik ändå hopp.

-Vilka vill att byn ska leva? Det är Ragnar och magistern. Evert blir nog nöjd bara han kan leva på sin gård och bryr sig mindre om lanthandeln, i värsta fall kan han köpa en frysbox. Om Willy har Lena på landet träffar hon inga intressanta män, bara bönder och tokskallar som Lars-Erik. Henning vill nog bara ta det lugnt, han har inte ens bil och lämnar knappt tomten.

-Lisa är glad åt sin dotters förälskelse, det påminner kanske henne själv om när hon var ung och hade hopp om livet. Kanske har Lisa fortfarande hopp, det ordnar sig, på något sätt kan de bo kvar.

-Karin har trots sin olycka och permanenta förlamning ett bra beteende, fast hon är lite ensam. Per är kanske det bästa i hennes tillvaro just nu. Hon är dessutom den enda unga kvinnan som Per har kontakt med.

-Hur ska det gå för Ingrid? Och för Mattias? “Kära stanna här, tills dagen åter gryr, låt oss vila i drömmens land” Lyssna på En natt i Moskva.