Svenska kulturskatter

Scen 1: Ingrid går längst fram i folktåget som gått ut ur bönehuset. Mor Löfgren ropar efter henne. Mattias följer efter Elisabeth in avsides (till deras gård?), hon vill prata med honom. “Det händer nånting här. Här utspelas passionsdrama mitt framför näsan på en” säger Karin när hon ser sin bror och svägerska, Per skjutsar henne i rullstolen. Några meter ifrån dem växlar Ragnar några ord med Henning och magister Berglund.

-Intressant att en Löfgren och en Dahl har en otrohetsaffär. En annan Löfgren och en Dahl, det vill säga Per och Karin, är goda vänner. Ytterligare en Löfgren och en Dahl, alltså Henning och Ragnar, kan stå och prata om hur trevligt det var i bönehuset. Det finns inget agg mellan resten av familjerna. Hade det varit i ett katolskt land hade det varit ett mer Romeo och Julia-drama.

Scen 2: I Dahls hem kliver Mattias in i köket, den tyste mannen  i huset stirrar in i kameran. Elisabeth fortsätter anklaga sin man, som nekar. “Tänk om du kunde vara karl för en gångs skull och tala sanning. Du blir ynkligare och ynkligare för varje dag som går Mattias”. Grälet fortsätter och Elisabeth spekulerar om vad deras planer är. Men Mattias erkänner indirekt då han uttrycker att Ingrid är värd mer än hans hustru. “Du är sjuk Mattias, du borde sättas under förmyndare”. “Om det är nån som är sjuk här är det du!” får hon tillbaka. In i köket kommer Ragnar med Karin, som vill stanna i köket när patriarken går till sängs.

-Elisabeth är uppenbart svartsjuk. Men varför, hon verkar inte ens gilla sin man? På den här tiden i en sån här skvallerbygd skulle alla prata om otrohetsaffären om det kom ut. Paret anklagar varandra för att vara sjuka, men kan man bli annat när man tiger ihjäl varandra, och den enda dialogen är konflikt? Mattias anklagas som värdelös av både sin far och sin hustru, personerna som egentligen ska vara hans närmaste. Kan det, om inte ursäkta, men förklara, varför han söker sig ut på äventyr med Ingrid?

Scen 3: Henning, hustrun och Per är hemma. De pratar om var Ingrid är, men hon har väl gått nånstans, säger Henning. “Såhär dags?” undrar frun. “Hon kan väl ta vara på sig själv”. Per går ut till Ingrid som sitter förtvivlad i ladan, med ett svepskäl att hon arbetar med korna, och blir anklagande mot Per när han bara undrar var hon höll hus. Ingrid skriker att hon inte får vara i fred och att alla ska snoka. Per fortsätter arbetet.

Fru Löfgren blandar bikarbonat för sin mans halsbränna i, Ingrid kommer in och går rakt förbi dem, mot sitt sovrum. “Hur är det fatt nu då?” säger hennes mor till Henning, som inte svarar. Per byter i stort sett av Ingrid i köket. “Hon var i lagårn. Pratade med en ko.” “Vad säger du?” undrar Henning. “Hon är lite nere, det är inte så märkvärdigt” försöker frun hans rädda upp situationen med. När Gunilla kommer hem nästa vecka blir det säkert bättre.

-Henning har fin kostym och till och med väst. Fattig men stolt och ordentlig. Samtidigt modern, han bryr sig inte om var sin dotter håller hus, det är inte hans sak. Den första reaktionen över Ingrid blir när hon pratat med en ko.

-Är fru Löfgren förvirrad över Ingrids plötsliga försvinnanden, och varför? Det är klart att det är något när hennes dotter försvinner iväg om kvällarna. Men kära mor skapar sin egen sanning.

-Per verkar bry sig om sin syster, han är inte så pratsjuk med henne men stämmer av läget. Ingrid är bara förtvivlad och vill ha sin lilla hemlighet för sig själv.

Scen 4: Ute på byn vill Lars-Erik låna Lennarts moped, som säger nej upprepade gånger och ber Lars-Erik sluta tjata. Eva sitter och ser på när Lars-Erik blir mer och mer obehaglig, och knuffar Lennart till backen, han får ett stort sår vilket Eva ryter till om. Lars-Erik försöker prata bort situationen. “Hur länge ska du hålla på att gömma dig bakom tjejerna sådär. Gör nåt istället då!”. Eva tar upp att det är barnsligt, och får höra att hon ska hålla käft. Lars-Erik gör bort sig och gasar iväg med bilen. Han öppnar grinden till sitt hem, och går in i Karins rum efter att ha artigt knackat på. “Du är i alla fall min faster. Och du har läst psykologi va? Tror du att jag är knäpp?”. Karin frågar vad som hänt, men Lars-Erik känner sig så konstig ibland, som om något skriker där inne. “Du känner att du kvävs”. Han vill slå sönder något, och undrar om man ärver sånt. “Det finns inget bevis för att man skulle ärva mentalsjukdomar. Man ärver ju inte olyckshändelser heller. Det går över”. Lars-Erik lämnar rummet.

-Det känns som att Lars-Erik inte bryr sig om Lennart, utan han är ett redskap för att visa sitt alfabeteende framför Eva och tjejerna. Lars-Erik är desperat, medan Lennart och Eva är väluppfostrade. Hon vet hur en bra man beter sig, och det är en ärlig och hårt arbetande karl som sin far eller bönderna på Åsen.

-Lars-Erik är ärligt talat en jävla idiot, precis som hans far, kan man bli annat med en sån värdelös förebild, oavsett om det är ärftligt eller inte? Karin som pratar om ärftliga mentalsjukdomar tycker nog att Mattias är mentalsjuk. Ville Lars-Erik få bekräftat att han är sjuk på något sätt, som ett rop på hjälp? Samtidigt var det inte lika vanligt på 70-talet att söka hjälp som idag, på den tiden kanske man ansågs som galen om man besökte en psykolog för att prata om sin psykiska hälsa.

Scen 5: Ingrid arbetar med blommorna på en grav, Mattias närmar sig henne. Hon är kylig i deras konversation, men tar upp att de ska sluta träffas. Frun och alla andra vet ju om det. “Jag förstår inte hur jag har kunnat komma in i det här. Det är ju du som har hängt efter mig. Vad vill du med mig?”. Ingrid tror att Mattias försökt ha henne som ett tidsfördriv, och nu kommer alla skratta åt dem. Mattias har lust att hoppa från kyrktornet när det kommer på tal. När han försöker få tillbaka Ingrid när det lugnat sig lite höjer hon rösten, “ALDRIG MER!”, och anklagar Mattias för att vara ett vuxet barn på 40 år. Han fortsätter, de kan träffas inne i stan där ingen känner igen dem. “Aldrig. Aldrig mer det är slut nu”. Hon ber Mattias att lämna, en gammal kvinna går in på kyrkogården och han lämnar till slut. 

-Varför är det slut? Är det skammen, eller gillar hon inte Mattias? Är det Ingrids sorg och desperation på kärlek som fått henne att leka med en annan kvinnas man? Ofta är det personer som mår dåligt som inleder omdömeslösa relationer. Samtidigt har Ingrid inte gjort något olagligt, för hennes del är det skammen. Hade affären skett i Stockholm hade ingen vetat om något, och det skulle vara lättare att skaka av sig tiden med Mattias.

-Ingrid är artig och känns som en fin människa. Kan det vara hennes godhet som Mattias dras till? I hans hem finns inget gott utan enbart olycka, han har tappat respekten och kärleken till sig själv. I Ingrids sällskap är det annorlunda. Skulle han lämna sin fru och fortsätta träffa Ingrid kanske livet skulle ändras, om de flyttade någonstans dit ingen känner dem.

Scen 6: I huset på Åsen talas det bröllopsplaner. När lysningspresenterna kommit får de veta hur många gäster som kommer. Det är glad stämning i köket.

I kontrast till storböndernas glädje ser vi en sliten Evert gå ut från ladan och starta sin lilla traktor, Lisa ber honom vila då det ändå är söndagskväll. Han har inte tid att hjälpa till med korna då Henning behöver hjälp. 

Vi hör fortfarande traktorn när vi ser Lars-Erik utanför Willys och Lenas hus, de kysser varandra på balkongen i månskenet. En lång passionerad filmkyss. Något som Lars-Erik saknar i sitt liv. De liknar Steve McQueen och Ursula Andress, som på en bio. “Sover dom?” frågar Willy. Paret kramar om varandra, de är glada och skrattar, och fortsätter kyssas intensivt tills de går in. Det finns kärlek i förhållandet. 

Men Willy är stressad i sovrummet, han letar desperat efter gummi, och hittar inga. Till och med i kavajen är det tomt. “Varför letar du i kavajen?” “Tjata inte om det, jag kan ha glömt några sen jag köpte sist. Willy tänder en cigarett, och stämningen blir sämre. “Fan också!”. Lena blir besviken över att inte få sig något. “Jag dööör… Du får åka och köpa”. Det skulle ta en timme och vore inte värt det, och automaten kanske är trasig som den brukar. Då behöver Willy åka 12 mil, och lägger skulden på Lena som inte skaffat kvinnliga preventivmedel. Till slut skrattar de åt eländet, Willy klär av sig och lägger sig med Lena under täcket. Stämningen blir erotisk, vi får se lite halvnaket och efteråt skrattar de åt Wills interruptus (avbrutet samlag).

-Scenen skildrar kärlek och ensamhet. Hela Bernts familj är så glada över att sonen ska gifta sig. Evert bara arbetar och arbetar, och ju mer han arbetar ju sämre blir allt. Det finns inte tid att mjölka tillsammans med Lisa i ladan. Lars-Erik bara längtar efter kärlek, genom Willy och Lena får vi se hur han skulle vilja ha det. Paret bråkar mycket, men de är förälskade i varandra. Willys stress och kanske sin dolda sorg för sina döda föräldrar får honom att bli hård utåt, men när han kopplar av med Lena och barnen visar han en god och kärleksfull sida. 

Scen 7: Fru Löfgren och Ingrid plockar fram kaffekoppar, genom fönstret ser vi Henning med häst, bakom dem rullar en taxi in på gården. Damerna springer ut, ur taxin öppnar en tonåring dörren och får en kram av Ingrid. Det är hennes dotter.  Överlyckliga går de in för att ta lite kaffe, Henning skiner upp åt den stiliga damen som kommit hem. “Gud vad det är vackert här, vad kul att vara här!” säger flickan och blickar ut mot sjön.

Vid bordet i vardagsrummet tar hon upp att hon längtat så, och trodde aldrig att terminen skulle ta slut. “Så är det att bo i Stockholm” får vi höra från Henning, med glimten i ögat. Alla är glada. “Ta nu av kakorna gör det” säger fru Löfgren, och flickan vill att hon ska säga det igen, det låter så gott, och det blir mer skratt.

Vi klipper till kohagen, Ingrid vallar korna, hennes dotter följer efter. När det blir läggdags pratar mor och dotter om hennes pappa och sin ettåriga halvbror. Tydligen har de köpt en tjusig stuga i skärgården, och en stor motorbåt. Det var konstigt tyckte Ingrid, han borde inte ha råd med det, när de var gifta ville han inte ens köpa ett gammalt torp. “Han räknade väl med att vi skulle skiljas, då skulle han behöva dela det som vi skaffade med mig”. Det är inget roligt samtalsämne, Ingrid blir sentimental och beskyller sig själv för skilsmässan. Hon frågar om han är sig lik. “Han är yngre på nåt sätt” och är helfestlig i tajta byxor. De lägger sig därefter.

-Dottern, troligtvis Gunilla som de talat om tidigare, har kommit för att hälsa på sin familj. Vi får veta att hon bor i Stockholm och studerar. Det akademiska livet i storstan är så långt ifrån ett föråldrat jordbruk man kan komma. Magister Berglund tog tidigare upp att Ingrid var en duktig elev och borde fått studera vidare, det kanske inte gick för sig, men dottern fick chansen, och blir kanske den som Ingrid skulle kunna ha blivit.

-Ingrid påminns om sitt misslyckade äktenskap, när hon var gift var hennes man snål, Ingrid tror att han tänkt ut skilsmässan, men beskyller samtidigt sig själv. Hon såg sorgsen ut. Hennes exman gick vidare och fick ett barn till, och började leva ett fräsigt liv med sommarstuga, motorbåt, och tajta byxor. Ingrid flyttade hem till sina föräldrar, arbetslös, och fick ett hemligt förhållande med en gift, arbetsskygg och deprimerad alkoholist. 

Scen 8: Gunilla går omkring rökandes i träskor med en bärbar radio. Hon har tråkigt och sparkar sten. “Vilken jävla semester va!” vräker Gunilla ur sig när hon rensar ogräs med sin mor. Tanken var att koppla av, men Gunilla längtar bort. Hon tycker att hennes mamma borde göra något åt sitt hår. “Hur länge tänker du bo här egentligen?” “Jag vet inte” svarar Ingrid. Det händer inte så mycket dä rute, hon har bott där i 1,5 år, och försvarar sin långa visit med att hon måste hjälpa sina gamla föräldrar. Gunilla tycker att de får lägga ner jordbruket i så fall.

Vi få se Gunilla med stövlar och resväskor i köket, hon ska ta taxi till stationen för att därefter resa vidare med tåg mot Stockholm. Det blev en kort semester, men ingen är sur över att hon lämnar, de förstår sin unga släkting.

Lite senare på dagen är det dyster stämning i det Löfgrenska köket, de bara sitter likt hos familjen Dahl. Ingrid lämnar bordet och är ledsen över att Gunilla skulle stanna hela sommaren men åkte hem efter två dagar. Henning avbryter samtalsämnet genom att ta med sig Per ut i ladan och ta in korna.

-Hur trodde Gunilla att hennes semester skulle bli? Hon är inget barn längre, runt 18-19 år eller i tidiga 20-årsåldern. Innan hon reste ut till gården valde hon kanske att minnas sina glädjestunder som barn på landet, när Ingrid var gladare, morföräldrarna var piggare, och det var kul att bada och leka hela somrarna. Nu är hon student och bygger sin identitet som vuxen, det behövs tempo och jämnåriga i livet. Själv är jag nyinflyttad i Stockholm och skulle mer än gärna spendera en sommar på Löfgrens gård med lite småjobb och ta med en hel väska med böcker att läsa.

-Gunillas semester skulle ge en positiv effekt, men frågan är om Ingrid blev ännu mer deprimerad när hennes dotter reste därifrån så snabbt. Kanske borde hon inte kommit alls, eller så kunde de ha mötts ett par dagar i Stockholm.

Scen 9: I köket på sågen vilar Evert på en bänk. Bondehataren kommer in och drar ett skämt” Vad är latare än en bonde som sover? En bonde som är vaken”. Evert hoppar upp och blir förbannad “Här sliter jag 16 timmar om dygnet, och när jag inte blir kallad för parasit då blir jag kallad för lathund”. “Det var bara ett skämt”. Gliringarna fortsätter, och bondehataren njuter av Everts misslyckade jordbruk.

-Mycket dålig stil av bondehataren, som riktar sitt hat direkt mot en kollega. Det är nästan så man vill att Evert ger honom en rak höger.

Scen 10: Ingrid utför hemtjänstarbete, hon är alltså inte helt arbetslös. Hon tar fram sömntabletter åt en gammal tant, och kollar lite extra efter vad som finns i skåpet. Därefter cyklar hon hem, där föräldrarna ser på tv med Per. Lite senare avbryts de av att telefonen ringer, sonen plockar upp luren och får höra att det är Fru Zetterlund i andra änden. Hon ber om att få prata med Ingrid, när Per ropar på henne får han inget svar. Han går in i sovrummet och ber Ingrid vakna, men hon ligger i djup sömn och är inte kontaktbar, Per slår henne på kinden och förstår att något är på tok. Han springer till telefonen och berättar för mor och far att han inte får liv i henne. Per ber att Fru Zetterlund lägger på luren, hon fortsätter som en papegoja om att hennes burk med sömntabletter är borta. Istället för att slänga på luren i örat ber Per bestämt att Fru Zetterlund avslutar samtalet så han kan ringa efter ambulans. Henning tar fram numret till ambulansen, Per tappar besinningen efter fem sekunder och ringer efter Willy som får köra Ingrid till lasarettet. Per åker med.

Vi klipper till köket där Fru Löfgren är i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet, hon tar telefonen och andas ut. Ingrid är alltså vid liv.

-En mycket dramatisk scen. Oavsett om det skedde spontant eller om självmordsförsöket var uttänkt var det allvarligt. Ingrids kärlekssorger, att hon kommit på sig själv med dåligt omdöme som gick in i en relation med Mattias, samt att dottern lämnat henne för tidigt, och till och med kritiserat sin mor, blev för mycket.

Scen 11: Vi är i en lasarettspark. Per går på en grusväg med sin syster, som berättar att de ville skicka hem henne dagen efter, men hon bad om att få stanna. Hon kan ju inte komma hem såhär, så börjar hon gråta och lutar sig mot Per, som tröstar henne. Det kommer i vågor. Ingrid känner att hon aldrig kan komma hem, skammen över att vara hatad blir för mycket. Affären med Mattias och allt. Ingrid uppger att hon blev övertalad, hon behövde någon, tänkte att en gång är ingen gång, så var hon inne i smusslandet. Det gick inte att komma ur. “Men du ska inte döma honom, han har inte gjort något medvetet. Han är olycklig och skadad. Men jag vill aldrig träffa honom mer” säger Ingrid. Hon ber Per berätta för familjen att hon inte kan komma hem, hon tänker stanna tills kuratorn hjälpt henne med arbete och bostad. Per ser lättad ut och tyckte det var tur att Fru Zetterlund ringde.

-Per är en bra och förstående bror, ingen dömande människa. Tänk om han hade varit kvar på sjön, vem hade åkt till Ingrid? Skulle hon kunna prata med sina föräldrar, som är barn av en annan tid?

-Trots sin sorg och känsla av att vara manipulerad av Mattias är Ingrid förlåtande, en otroligt fin egenskap som fick mig lite tårögd. Hon förtjänar att ha det bättre, men efter skilsmässan hamnade självkänslan på botten.

Scen 12: ”I guds, faderns och sonens, och den helige andes namn, amen”. Prästen läser ur bibeln, det är Bernt som gifter sig. Orgelmusiken börjar och de går ut genom kyrkan, hela byn är på plats. Förutom Jonas som väntar med sitt bröllopsris utanför. Det nyvigda paret får lyckoönskningar och är fullständigt lyckliga, under den största dagen i livet. Utanför kyrkan minglar bröllopsgästerna, vi får höra Willy ropa på Bernt 20 meter bort. “Ja?” “Passa på att skratta nu, för efter den här dan skrattar du aldrig mer!”. Ingen uppskattade skämtet, Lena ser besviket på sin man. Per och Evert pikar Willy med att det kommer han få äta upp. Vi får se Ragnar Dahl hälsa på Jansson, Lillemors pappa. Brudens fader.

Bakom en rödfärgad byggnad står Per, Evert och Willy, och delar en flaska starkt. De ser berusade ut, framförallt Evert. Lisa och Lena kommer fram till sina män nyktra. Per ropar efter Mattias, som ska hälsa från Ingrid. Mattias försöker hålla god min, Per blir aggressiv och knuffar till honom, det här ser ut att kunna bli en skandal. Men Mattias tar det lugnt och frågar hur det är med Ingrid. Situationen räddas av att Elisabeth ropar på sin man. Evert har blivit ännu mer berusad och tjuvlyssnar på konversationen mellan Ragnar och Bernts pappa, som pratar om lånegarantier.

-Symboliken av att vi kommer in i kyrkan direkt efter scenen i lasarettsparken visar kärlekens lycka jämfört med kärlekens olycka. Bibelorden känns som en del av Ingrid i föregående scen, den förlåtande människan som ser helheten i syndarna. 

-Vad håller Willy på med? Han är en skitsnackare, och vet mycket väl att de präktiga bönderna inte uppskattar den sortens skämt, som skulle passa bättre på en svensexa med ett vulgärt grabbgäng.

-Evert blir full, om jag minns rätt har vi inte sett honom dricka alkohol tidigare, och som han sa själv hade han inga problem med fritidsintressen, passar han på att bedöva sin ångest eller samlar han mod?

-Pers sorg över Ingrids självmordsförsök övergår till hat mot Mattias, alkoholen får Per att tappa omdömet då han är på håret att ställa till en scen. Mattias verkar nykter och ordentlig.

Scen 13: Bernt och Lillemor kysser varandra, det är bröllopsmiddag på Åsen, helt fullsatt. Jansson, Lillemors far, håller tal. Han låter lite nervös men det blir ett charmigt och äkta tal, i all välmening för sin dotter och Bernt. “Du har mycket god hand med maskiner, och du har mycket god hand med djur, och det vore ju märkvärdigt om du inte skulle ha god hand med fruntimmer också”. Jansson blir allvarligare och är extra glad över att han som gammal bonde ser att barnen vill fortsätta bruka jorden, de är båda duktiga och vill arbeta, och kommer klara sig bra.

Därefter reser sig en berusad Evert och tänker hålla tal, utan att klinga i glaset. Mannen börjar prata framåtlutad, vi för bröllopsgästerna tystna. Han vill framföra en lyckoönskan. “Jag har alltså mina åkerlappar intill era ägor”. Lisa ser spänd ut, hon gillar inte det här. “Men jag tänkte komma med en extra bröllopspresent här. Vi vill inte vara dom som hindrar utvecklingen, vi har bestämt oss nu. Vi säljer gården”. Det blir inga applåder, Bernt och Lillemor ser missnöjda ut. Stämningen är som på en begravning.

-Från ett tal med mycket hopp och ära, där den gamla storbonden berömmer Bernt för hans kunskaper och arbetsvilja, till Everts sorti. Stämningen dog, han skulle hållit tyst, det var inte läge att ta upp gårdsförsäljningen nu.

-Om Säsong 1 Avsnitt 5 “Guld och gröna ängar”: Det här är avsnittet som hittills skildrat mest ångest och olycka till tittarna. Fram tills Ingrids självmordsförsök är det en ren upptrappning med relationen som tar slut med Mattias och hon blir till åtlöje för hela byn, dottern som sviker sin mor samt påminner om Ingrid själv om hur hon skulle kunnat leva om hon studerat i Stockholm och den framtid det skulle ge, samt påminnelserna om skilsmässan. Personligen tror jag inte att självmordsförsöket var planerat, det var en desperat flykt från den ångest som eskalerat på bara några dagar.

-Ingrid möts av Mattias på en kyrkogård, finns det någon symbolik? Som att relationen ska begravas nu med blommor på gravstenen, och deras tid ihop förblir ett minne. Kanske fanns det fina upplevelser i relationen också som är värda att minnas men låta vila?

-Var finns livskraften i familjen Dahl? Mattias skiner upp när han träffar Ingrid, eller pratar om henne med Per. Elisabeth får energi av att anklaga Mattias, hon ska inte bli bedragen, på ett sätt uppskattar hon sig själv och piggnar till, som att hon får en känsla av att hon kanske ändå är värd något trots allt.

-Lars-Erik. Likt sin far försöker han höja sig själv genom att gå på någon annan. Mattias går på Jonas och Evert, Lars-Erik går på Lennart. Men det är en björntjänst, tjejerna tycker bara Lars-Erik är elak och konstig. De bekräftar den bild som han har av sig själv.

-Willy är en kille med olika sidor. Hans livskraft är kärleken till Lena, när han inte är i sitt kärleksfulla esse samlar han kraft av att försöka förminska andra med gliringar och skitprat. Det beteendet finner man ofta hos människor med mycket ångest och osäkerhet. Har Willy ångest och inte bearbetat sorgen över att föräldrarna är döda, och är han rädd för att förlora Lena?

-Per är en liberal människa, som kan umgås med alla, och ge stöttning till sin syster. En familj som inte behöver stöttning är storbönderna på Åsen, för dem är framtiden Guld och gröna ängar, som ni kan lyssna på genom att klicka här.